Phnom Penh, Siem Reap är i paket. Båda städerna i kambodja har varit trevliga upplevelser. Kambodja har dock en väldigt mörk historia som vi har fått ta del av. I Phnom Penh besökte vi ett museum som ännu 1979 fungerade som ett fängelse där röda khmererna torterade och dödade oskyldiga människor som inte ville ta del av den extrem kommunistiska revolutionen som pågick 1975 – 1979. Flera miljoner människor slaktades under 4 år i kambodja tills Vietnam kom och befriade landet 1979. Det var rätt så otäckt att gå runt i fängelset som tidigare hade varit än skola. Man kunde faktist se gamla blodfläckar inne i cellerna.

Innan vi besökte museet bevittnade vi rent vansinne som pågick under revolutionen på de så kallade killing fields lite utanför Phnom Penh. Det var ett område man hittade 1979 vart man förde människor som inte passade in i det nya samhället för att avrättas på de mest brutala tänkbara sätten. Platsen omfattade inte mindre än 120 massgravar. Man fick kalla kårar när man kunde se kläder som stack ut från marken var man gick.

I Siem Reap steg vi upp 05:15 för att hinna till soluppgången vid Angkor Wat. Vi gick omkring hela dagen och beundrade detta otroliga under konstruerat av människan. Kan inte beskrivas med ord. Ett stort minus var ändå alla miljoner Japaner som strömmade ut från turistbussarna med identiska lippisar på huvu och störtsa objektivet på kameran man kan hitta på marknaden. Sen när dom är 25 stycken som ska turvist stå på samma underbara plats och posera och ta det där unika fotot, och då är det ju förbjudet att gå förbi också för då blir dom sura, så man ska vänta att hela släkten ha blivit fotad före man tar sig igenom myrstacken.

Men för övrigt tycker vi att Kambodja har hittills varit underbart. Vi har upplevt allt tillsammans med Ryder och Amanda och fick ännu mera trevligt sälskap från Finland när vi kom till Siem Reap. Vi sa adjö till Amanda och Ryder på fredan i Siem Reap och igår kom vi med Otto, Neha och Tessi till Sihanoukvill för njuta av strandlivet. Det sku finnas så myky att berätta, men men.

                                          En vanlig syn på gatorna i Phnom Penh

                                          en eller flera kalla öl med Otto

                                                    Angor Wat

Sköt om  er där i Finland. Snart är det jul =) God lilla jul förresten, det var väl igår!

Lattjo Lajban

Ajajaj nu har det varit lång tid mellan uppdateringarna. Skälet till detta = SOL! Den 12 km långa stranden i Mui Ne har kallat samt underbart sällskap med australienarna. Detta ledde till solsting för mej så måndagkväll spenderades i sällskap med med wessabyttan och panghuvudvärk. Förbannade antibiotika är allt jag har att säga. Biverkning: solkänslig. Så medan Tommy har stekt sig i solen har jag vridit mej i skuggan. Och ändå fick jag solsting. Annars är allt toppen! Vi har bara tagit det lugnt, solat, tagit några länkar längs med stranden, ätit gott och haft toppensällskap. Har träffat på ett par mänskor vi sett i Laos och i norra Vietnam så världen är liten trots allt. Vi har också hunnit med en liten tour och sett sanddyner m.m. Imorgon drar vi vidare till Ho Chi Minh. Semestern är slut och kaoset börjar. Men det blir härligt. Ska äntligen ta min första massage där av ett ställe som använder sig av blinda massörer. Billigt och med ett bra ändamål. Och snart får vi besök från Finland, wohhoooo! Det kan ju bara inte bli bättre :)

Många kramar till er därhemma / Maria

lite sol gör susen

Nu va det min tur igen att skriva lite. Vi är nu i Nha Trang och hade faktist en halv solig dag igår, det gjorde gott efter väldigt många dagar av regn. Simmade i rätt så stora vågor och solade på stranden. I Hoi An träffade vi ett par från Australien Ryder och Amanda, två super trevliga människor. Dom har redan nu berättat massor med nyttig info inför Australien och vi kommer att bli guidade i Byron Bay var dom bor =)

I  morse tog vi en länk barfota längs med Nha Trangs långa strand, det var super skönt. Blev så hungrig efteråt så jag åt en ordentlig lunch istället för ett  normalt morgonmål.

Idag skall vi med Ryder och Amanda och bada i någon teraupeutisk varm lera, vet it rikit va d går ut på men d blir intressant att se. Sedan tror jag att vi i morgon söker oss igen längre söderut här på kusten i Vietnam. Våra Vietnam visum upphör 25.nov så före det infinner vi oss i Kambodja.

Nu blir det lunch, och hur skönt e d att man int ha laga mat på över en månad, man bara pekar på menyn 3 gånger om dan och lutar sig bakåt i stolen =)  

svammel

 Tjosan gott folk. Från och med nu skriver jag endast via Tommys sida för att undvika flera nervsammanbrott över min egen sidas djävulskap. Nu har vi tagit oss vidare till Hoi An och regnet bara fortsätter att spilla ner. Mitt på dagen hade vi äntligen ett uppehåll vilket gav oss en chans att utforska staden som är riktigt charmig. Sen till kvällen satte det igång igen så vi sprang snabbt hem. Hah, tänk så snabbt man börjar kalla stället man har sina grejjer på för sitt hem...

Detta tråkiga väder gör att det inte finns någonting att göra eller rättare sagt det finns ingen ork att göra någonting. Vem vill nu alls göra någo annat än att dra täcket över huvudet och vänta tills nästa dag – vilket förstås inte har hjälpt oss hittills. Får se hur vi gör nu när vi ska ta oss ännu längre söderut. Dessa översvämningar i centrala Vietnam komplicerar till vår rutt. Antingen fortsätter vi att ta buss söderut, om läget visar sig vara säkert, eller så måste vi resa norrut igen för att nå flygfältet i Hue och därifrån flyga vidare till Saigon. Jag hoppas på buss för vi har redan betalat 40 dollar för vår open-bus-ticket. Usch! jag har förvandlats till värsta gnidkärringen J

En händelse som lämnat i skallen är den diskussion vi hade med den vietnameskvinna som bokade vår Halong Bay trip. Vi frågade lite om hennes arbete, hur långa dagar hon har osv. Hon berättade den värsta tänkbara versionen. Hon arbetar varje dag från 8-20.00. Hon har EN DAG SEMESTER PER ÅR. Fatta, EN DAG SEMESTER PER ÅR! Och det var dagen efter nyåret. Såna som inte arbetar inom ett turistyrke som hon har tre dagar ledigt per år. Jesssss tre dagar ledigt. Arbete MÅNDAG-SÖNDAG utan undantag. 7 dagar varje vecka. Sen har hon två småbarn, en man och ett hem med alla tillhörande sysslor som ska skötas, när hon kommer hem från jobbet. Under tiden hon är på jobb är det hennes mamma som tar hand om barnen och hjälper till med sysslor där hemma. En positiv sak hade hon att berätta, jo hon sover gott om nätterna efter allt jobb hon har gjort... Hur bra har vi inte det egentligen?! Vi västerlänningar, skandinaver, vi finländare. Det får en att fundera. Sen fick vi också en tankeställare om hur vardagen är här för en som inte har jobb. Ingen betalar skatt så är man arbetslös har man inga pengar att hämta in någonstans ifrån. Men lika många utgifter med att få mat på bordet och tak överhuvudet. Värt att fundera över tycker jag.

- krasch -

Jahappp! Så har vi ännu en lyckad resa bakom oss. Vet inte om kaos är everyday stuff som händer i Asien i samband med bussresor eller om jag och Tommy bara helt enkelt prickar in var det händer mest. Igår tog vi altså nattbussen från Hanoi till Hue. En 12-timmars resa som självfallet blev till 13 timmar. Efter ca 10 minuter så kom en större personbil och körde rakt in i sidan på vår buss. Vår chaufför försökte sig på en u-sväng mitt i centrum i Hanoi när det smällde. Det hände på vår sida av bussen så vi satt mitt i smeten. Nåh, chauffören som körde in i oss (egentligen är det oklart vem som körde in i vem) sprang ut ur bilen flyförbannad. Ropade, härjade och började sparka i sin bil och sen i vår buss. Busschaffisen steg också ut och argumenterade för sin sak. Människor samlades runtomkring av nyfikenhet medan resten av trafiken banade sig igenom olycksplatsen. Här kör man inte runt en olycka utan man kör rakt igenom. Försöker i alla fall. Så fortsatte intensiva sparkar mot vår buss men så blev läget plötsligt

lugnt. Mobiltelefoner ringde för fullt så vi antog att åtminstone nån försökte kontakta polisen. Men nehhej. En stund senare blev det slgasmål mitt på gatan mellan chaufförerna och sen plötsligt körde vi iväg! Så ingen större fara skedd, långa repor på bussen samt lite streetfighting. Resten av resan fortsatte i lugn och ro förutom att Tommy blev tvungen att sova brever en gammal asiat som luktade.. tja gammal asiat. Inga trevliga aromer men ännu ett minne för livet.

Nu är vi i regniga Hue. Det bara spiller ner. Risfälten är översvämmade till max. För kanske två veckor sen hade det faktiskt regnat så mycket så en buss hade blivit svept av vägen. Dödssiffran låg väl någonting på 40?! Floodings hör till regnperioden här. Hur som helst är det ju bara för slött när det regnar, och det lär inte sluta heller inom den närmsta framtiden, så planen är nu att hoppa över centrala Vietnam och fly till de södra delarna där det förhoppningsvis har slutat regna. Om inte vädret är bättre där förkortar vi troligtvis Vietnamvistelsen och drar istället vidare till Kambodja.

Bakom oss har vi en fantastisk resa på 3 dagar i Halong Bay. Vi blev tvungna att byta båt första natten av okänd anledning, så vi hamnade på värsta lyxbåten! Som förstås hade en läcka i taket i vårt sovrum så det gick endast att sova i en av sängarna MEN det var ändå en lyxbåt med lyxmat! Nya grottupplevelser, mera kayaking, besök till den flytande byn, squidfishing, såg en underbar soluppgång, klättring uppför ett berg i fantastisk natur på Catba island, besök till Monkey island med vilda apor som var aggressiva och härjade på stranden – ANDAS – sen bodde vi på ett (i våra ögon lyx-)hotell i en natt och en sista båttur med vår egentliga båt (som tydligen hade råttor – vilken upgrade) för att ta bussen tillbaka till Hanoi.

Sen måste jag bara berätta att vi har sett en kopia på Eero, Tommys pappa! En dansk supertrevlig barnträdgårdslärare, sjukt va de liknade varandra J

Sist och slutligen lite goda nyheter: vi borde få facebook att fungera här med hjälp av någo knepiga datatermer och hävande av spärrar – altså sånt jag inte alls förstår mig på. Vilket innebär att vi troligtvis får ut Laos bilderna iallafall! Så blev även detta ett megalångt inlägg, men när det hela tiden händer så mycket! Vi lägger ju endast ut en bråkdel J

Nu i Vietnam

Måndagen den 18.10 lämnade vi Luang Prabang bakom oss med bara positiva upplevelser, förutom det där med att våra värdesaker blev inlåsta i kassakåpet. Det redde upp sig den 5:te dagen och då bokade vi  genast en mountainbike/kayjak trekking. Det var en lyckad dag som vi spenderade med två andra par och två guider. Det bästa med dagen var nog mountainbikingen och ännu ett helt otroligt sjukt vackert vattenfall. Kayakingen blev lite tråkig i längden för det var ganska så lugn takt förutom några ställen där det strömmade lite hårdare. Där det var lugnt, var man tvungen att paddla så man fick sjukt överallt.  Vi rammade förstås en jävligt stor sten som var dold under forsen, men vi lyckades ändå inte välta hela kayaken. 

Sista natten i LP firades ”end of rainy season” vilket var lite för hysteriskt för oss efter trekkingdagen som gjort oss megatrötta. Som vanligt här i Asien var det NOLL säkerhet när det gäller fyrverkerier, jag skämtar int när jag säger att 4 - 6 åringar kasta omkring sig smällare som fick örona att pipa i 10 minuter efteråt då dom landa cirka en cm från huvudet. Så d va int direkt någo tryggt att gå på gatorna den där natten. Lokalbefolkningen verkade vara väldigt roade dock. Det som däremot var fint var när hundratals stearinljus på båtar och blombuketter flöt runt på Mekongfloden. Alla fick gå ner till floden och tända ljus. Fick inga bra bilder på detta dock.

På avfärdsdagen till Nong Kiew skulle vi ta ut pengar för den sista veckan i Laos. Men såklart fungerade inte en enda ATM bankautomat i hela Luang Prabang och alla Banker var stängda på morgonen. Det hette att dom öppnar 8:30 AM  or later!! Orsaken varför det blev panik var för att vi redan köpt bussbiljetter och för att Nong Kiew inte har en bank eller bankautomat. Men som tur körde vår busschaufför oss via en större bank som jag hade missat före vi fortsatte vidare. Så än en gång reddepengasituationen upp sig.

Nong Kiew är en liten by omringad av höga berg och en flod som rinner rakt igenom. Vi stannade två nätter där. Vi träffade en reissumies, Andreas, från Tyskland som fick en att skratta så det nästan blev svårt att andas, han reste tillsammans med en brittisk tjej, Ceri. Vi tog båten till Muang Ngoi Neua, en plats som endast kunde besökas med båt, där fanns inga fordon  och förövrigt väldigt primitivt. Vi sov i en hydda mitt i byn, väggarna var så tunna så i princip sov man på gatan. Det var någon som dog första natten i byn så lokalbefolkningen sov inte överhuvudtaget utan firade detta dygnet runt. I Muang Ngoi Neua gjorde vi en liten trekking på egen hand tillsammans med Ceri och Andreas. Än en gång blev det en suverän dag.

Nästa dag var det dags för en bussresa till till Sam Neua. Om ni vill veta hur den resan var så sku ja kunna beskriva det som att sitta i en berg och dal bana 12 timmar i sträck vrålhungrig, trött och sliten med en spräckt högtalare 20 cent från öra och från högtalaren kommer den musik du hatar mest i hela världen på full volym. Om ni kan förestella er detta så kan ni förstå hur den resan kändes. Väl framme vid midnatt fick vi söka upp ett guesthouse och den första påstod att han inte hade rum, men jag tror han bara int orka ta emot oss. Han såg lite trött ut. Nästa tog emot oss. Trötta och hungriga somnade vi.

 Det fanns ingenting att göra i Sam Neua så vi tog in på ett billigare hostel och sedan had vi väckning 05:30 på morgonen för att ta bussen som skulle starta 07:00. Den startade kl.10:50. Vi kom ut från staden 12.30 efter diverse stopp hos lokalbefolkningen. Vägen till Than Hoa i Vietnam gick bra, fast det inte fanns en rak sträcka under hela resan, men sen i staden började det hända greijor. Vi anlände 20:30 i  Than Hoa. Därifrån skulle vi fortsätta med bussen till Hanoi, men det var lättare sagt än gjort. Vi stannade vid vägkanten  och chauffören och hans 2 polare steg ut. Vi väntade och väntade, sedan märkte vi att dom stod vid vägkanten och försökte stanna bussar som körde förbi. Vi gick ut och försökte reda ut vad fan dom höll på med, men de pratade inte ett ord engelska. Det slutade med att vi satt 6 stycken backpackers intryckta i en taxi som körde oss till Hanoi, eller nästan till Hanoi. Han stannade cirka 5km från centrum och ville ha mera pengar. Vi stod och argumenterade att vi inte betalar något mera för vi hade redan betalat busschauffören som sedan gav pengarna (hur mycket har vi ingen aning om) åt taxichaufören. Till slut gick vi med på att betala 10 dollar totalt till för alla oss sex personer. Klockan var i det där skedet 01:30 på natten, vi hade inte ätit mat sedan 06 på morgonen och energin fanns helt enkelt inte. Till slut hittade vi ett hotell som tog emot oss. Vi tog in på ett rum med 2 dubbelsängar tillsammans med en franskt par som vi träffade redan i Sam Neua i början av resan.   

Idag skall vi gå ut och gå på gatorna i Hanoi. Beklagar det megalånga inlägget den här gången. Vi skriver igen när vi får chansen. Förresten så funkar inte facebook överhuvudtaget här i Vietnam, så vill man ta kontakt gör det via mail. Bilderna från Laos får också vänta tills vi kommer till Kambodja om ca en månad. Happy Halloween everybody!

Tat Kuang Si

Vackraste dagen jag varit med om! Tat Kuang Si waterfalls - går inte att beskriva i ord, måste ses! Skulle vilja lägga upp alla tusen bilder vi tog men som sagt är inte den här bloggen på min sida. De får komma i ett senare skede på fb.

Hörde att de första snöflingorna landat i Finland! Redan, det är ju bara oktober! I något skede (typ 24 december) kommer jag säkert att sakna det.. men nu - fan va skönt att vara här :) Allt är bra utom en sak - våra pengar, pass och kort är inlåsta i en safetybox och ägarinnan har tappat bort koden... "Tomorrow it will be open", "nonono tomorrow it will be open, I promise, I call"... Vi är på dag fyra nu. Hon har nog varit jätte schysst, lånat oss pengar (500 000 kip), hyrt en motorcykel åt oss för två dagar, samt nu fixat 4 nätter gratis åt oss. MEN ikväll har vi 20 000 kip att överleva på, altså typ 1,80 euro.. Vi har inte ätit sedan lunch kl.12 och mitt humör när jag inte har mat i magen är inget jämfört med en viss blondin jag har sällskap med :D vi har råd med varsin portion vegemat ikväll - så än så länge är läget under kontroll, fast dricka har vi inte råd med. Håhhå :) men säkert öppnas det ikväll...

Kramar till er alla!!!