Jul jul strålande jul.. tack o hej!

Wohhoooo! Så var julen över. Ljuva känsla. Det blev minst sagt en annorlunda jul. Julaftonsmorgonen inleddes med en halv Toblerone i sängen för att komma in i rätta stämningen. Stämningen försvann en kvart senare när jag steg upp, tittade mig i spegeln, och konstaterade att hela halsen var vackert julröd, nopprig och kliade så in i helvete. Nåja, lite aloe vera gel på och.. ja den blev ännu rödare.  Efter morgonmålet gick vi självfallet till stranden. Vad skulle vi annars göra!? Fel tid i månaden, blått vatten så långt ögat kan nå – MEN inte tillgängligt, svullen kropp, värk i rygg och mage, stekande hetta och kliande hals gjorde att JAG istället förvandlades till ms. Grinch. Vi lyxade till lunchen med en banana split och fried banana with icecream som efterrätt. Frid rådde återigen på Langkawi men vi gick tillbaka till rummet. Jag hade bestämt träff med mor&far via skype. Underbart att få kontakt med familjen under denna dag. Humöret fortsatte kontrollerat så vi piffade upp oss och gick mot stan för att hitta det rätta stället att slösa pengar på en maffig julmiddag. Det blev en reagge bar. Halmmattor och låga träbord var utplacerade längs med stranden, ljus brann överallt, musiken var skön, live musik utlovades senare och x-mas middag reklamerades ut. Grillat lamm och fisk, grönsaker, massa olika såser att välja på... Perfekt. Dessvärre var julmiddagen uppäten med vi fick beställa från den begränsade vanliga menyn. Jag tog nachos med salsa och ost medan Tommy satsade stort på kycklinghamburgare med franskisar. Ett par glas vin (druckna ur martiniglas!) och några öl till gjorde susen. Livebandet satte igång en halv tie tiden och var sjukt bra! Faktiskt. Fiilisen var på topp både uppe på scen och nere i sanden. Eld-akrobat-killar dök upp i slutet med en maffig show. Efter detta gick vi hem eftersom jag hade ännu ett samtal bokat med världens bästa syster. Så dagen började lite vajjigt men slutade riktigt bra till sist. ”Julafton” var det ju definitivt inte, men en bra dag J

Juldagen och julannandag har i princip endast spenderats på stranden. Så nu är vi vackert julröda så att säga J Åkej inte så farligt röda, vi har ju en bra grundbränna från tidigare, men vi skulle ju ha kunnat gå nån timme tidigare från stranden idag. Men det är ju så skööönt att bara ligga och svettas och höra hur det puttrar i skinnet.

Imorgon är det dags att röra på fläsket igen. Vi flyger till KL på morgonen och spenderar hela dagen på flygplatsen. Sen på kvällen flyger vi iväg till AUSTRALIEN!!! Sydney here we come!!! Asien börjar vara ett avslutat kapitel. Känns sorgligt. Väldigt sorgligt. Vi har ju blivit såååå bortskämda. Ätit på restaurang 3 gånger varje dag. Haft ett rum och en säng att sova i. Toalett och dusch. Kläderna tvättade av nån annan för några cent... Brööööööl.

Skickar ännu en gång (fast försenade) julhälsningar ifall det fortfarande finns nån det inte har nått fram till. Hoppas också att alla är i liv efter juldagen.. eller åtminstone börjar vakna till liv nu.. :D

KRAM / Maria

KL och Koh Lanta

 Vi är nu i Langkawi efter 3 dagar i Kuala Lumpur och en vecka på Koh Lanta som ju inte va inplanerat.  

Kuala Lumpur var en intressant storstad välorganiserat jämfört med alla andra storstäder i sydost asien vi besökt. Vi bodde i Chinatown och utforskade stadskärnan under 2 hela dagar. Massiva byggnader och väldigt många olika kulturer, mega bra shoppingmöjligheter om man har fyrk. Vi var inte riktigt övertygade till först av maten i KL men Andreas min vän rekommenderade ett gatukök som faktist fixade bra käk. Efter 2 intensiva dagar i KL tog vi en nattbuss till Koh Lanta. 

Jo Jo -  kokkens apa på vårt guesthouse i KL, den försökte sätta sig upp på Marias axel :)

En klassiker

Koh Lanta var en skön liten ö med massor med chill. Svenskar va d minsann inte brist på där. Om inte klimatet och naturen skulle avika så drastiskt från norden skulle man nog ha trott att vi va i Sverige. Några enstaka finnar så vi också, bland annat vår superstjärna räpparen Elastinen.

Agneta har det nog så bra där. Måst ju erkänna att man blir lite smått avundsjuk. Det sku ju faktist inte vara helt fel att simma i kristallklart vatten dag in och dag ut. Agnetas arbetskolleger var fantastiska, vi hade några roliga middagar tillsammans. Agneta fixade 2 fribiljetter till en snorklingtur med Kon-Tiki där hon jobbar så vi fick fara och se hur hon spenderar sina dagar på Koh Lanta. Det var superroligt att snorkla, kändes faktist lite som att flyta runt i ett akvarie.   

The snorklare

jag och syster

Det skulle ha varit trevligt att spendera Julen med Agneta men vår resa fortsätter och det kommer flera jular.

Vi rapporterar senare hur en Malaysisk jul spenderas av två finnar. 

Rabbit Island

Aijaijaijjj så har man haft de fyra SKÖNASTE dagarna nånsin!  En liten ö utan vägar, bilar och motorcyklar, några strandrestauranger, nån enstaka turist, hängmattor vart man än ser, bungalows med havsutsikt (elektricitet mellan 18-22) och total t y s t n a d . Det blir bara inte bättre! Jag önskar att ni alla skulle få en dos av det där hemma i vinterkylan och i julruschen. Få batterierna laddade till max. Däremot får ni vara med om julen – och inte vi. Vilket inte stör min resepartner Mr. Grinch det minsta. Men nog mej! Tänker på er där hemma i fina Finland alltför ofta. Kan det inte bara bli nyår så jag kan fortsätta njuta för fullt?! J

Vår bungalow lite högre upp på ön

Utsikt från bungalowen

Trekking runt ön. Den är 2 timmar och 15 minuter stor :)

Kambodjansk julskinka. Bieffekt av alltför mycket slappande i hängmatta :D

Vår snälla båtchaffis

I övermorgon är det däremot slut på semestern även för oss. En 12-timmars bussresa från Kampot i Kambodja till Bangkok väntar. Sen sover vi över natten på flygfältet och flyger till Kuala Lumpur på förmiddagen. Där pausar vi i 2 dagar innan vi fortsätter bussresandet tillbaka till Thailand igen!!! En nattbuss + en dagsbuss + en färja senare är vi i Koh Lanta var vi skall hälsa på Agneta. Semestern fortsätter och vi ska sätta Ankis snorkelkunskaper på test sååå... Agneta var beredd :D och kom ihåg att ta med livbojjen åt mej!

Kramar till er alla / Maria

Kambodja på slutrakan

Igår var vi på lite trekking här i Kampot i Bokor nationalpark. Vandrade igenom häftig djungelskog uppför ett berg. Väl uppe på toppen fanns en ödelagd lyxstad som fransmännen började bygga 1921 för att undkomma den tryckande hettan i huvudstaden Pnom Penh. Där fanns ett hotell, casino, kyrka och sjukhus, lite allt möjligt. Bokor Hill övergavs första gången av fransmännen i slutet av 1940-talet pga Indokina kriget. 1972 övergavs det för gott när Khmer regimen började. När vietnameserna invaderade Kambodja 1979 fungerade Bokor Hill som läger. Ännu i början av 1990-talet var Bokor Hill ett av de sista ställen som Khmer regimen höll fast vid. Nu ska stället än en gång byggas upp. Hotellet och casinot ska rustas upp och nya hotell och restauranger samt ett sjukhus ska byggas. Vi var troligtvis några av de sista som fick se Bokor Hill Station som det är nu.

vi kunde känns oss säkra i djungeln med en ranger  med AK-47

utsikt från bokor hill hotellet

inne i ett blåsigt hotell

Hilton

vindrocken kom till nytta här

Maria kämpar sig upp i djungeln

Jaa, glömde att berätta att vi också besökte ett ”Zoo”. Ett mycket misskött sådant. Djur fanns i alla sorter och former men deras levnadsförhållanden kanske inte riktigt motsvarar europeisk standard så att säga.

hungrigt lejon

krokodil duell

Mr. and Mrs. orangutang

.

Kambodja börjar vara på slutrakan. Men ännu har vi några dagar att ta vara på. Imoron skall vi till en grannort till Kampot som heter Kep varifrån vi tar en båt 30minuter till en liten ö som kallas Rabbit Island. En väldigt liten ö, där bor endast 7 familjer, men dom har några  mycket basic bungalows där man kan bo. Så vi planerar att stanna där och gunga i hängmattan bland vita stränder och palmer några dagar.

Efter Kep kommer vi tillbaka till Kampot för att hoppa på bussen till Bangkok, en liten 12 timmars horror resa igen me bussen. Flyget till Kuala Lumpur far 12 Dec. Troligvis blir det bara några dagar i Kuala Lumpur före vi far till Krabi, Koh Lanta för att hälsa på Agneta som jobbar som snorkelguide där.

Phnom Penh, Siem Reap är i paket. Båda städerna i kambodja har varit trevliga upplevelser. Kambodja har dock en väldigt mörk historia som vi har fått ta del av. I Phnom Penh besökte vi ett museum som ännu 1979 fungerade som ett fängelse där röda khmererna torterade och dödade oskyldiga människor som inte ville ta del av den extrem kommunistiska revolutionen som pågick 1975 – 1979. Flera miljoner människor slaktades under 4 år i kambodja tills Vietnam kom och befriade landet 1979. Det var rätt så otäckt att gå runt i fängelset som tidigare hade varit än skola. Man kunde faktist se gamla blodfläckar inne i cellerna.

Innan vi besökte museet bevittnade vi rent vansinne som pågick under revolutionen på de så kallade killing fields lite utanför Phnom Penh. Det var ett område man hittade 1979 vart man förde människor som inte passade in i det nya samhället för att avrättas på de mest brutala tänkbara sätten. Platsen omfattade inte mindre än 120 massgravar. Man fick kalla kårar när man kunde se kläder som stack ut från marken var man gick.

I Siem Reap steg vi upp 05:15 för att hinna till soluppgången vid Angkor Wat. Vi gick omkring hela dagen och beundrade detta otroliga under konstruerat av människan. Kan inte beskrivas med ord. Ett stort minus var ändå alla miljoner Japaner som strömmade ut från turistbussarna med identiska lippisar på huvu och störtsa objektivet på kameran man kan hitta på marknaden. Sen när dom är 25 stycken som ska turvist stå på samma underbara plats och posera och ta det där unika fotot, och då är det ju förbjudet att gå förbi också för då blir dom sura, så man ska vänta att hela släkten ha blivit fotad före man tar sig igenom myrstacken.

Men för övrigt tycker vi att Kambodja har hittills varit underbart. Vi har upplevt allt tillsammans med Ryder och Amanda och fick ännu mera trevligt sälskap från Finland när vi kom till Siem Reap. Vi sa adjö till Amanda och Ryder på fredan i Siem Reap och igår kom vi med Otto, Neha och Tessi till Sihanoukvill för njuta av strandlivet. Det sku finnas så myky att berätta, men men.

                                          En vanlig syn på gatorna i Phnom Penh

                                          en eller flera kalla öl med Otto

                                                    Angor Wat

Sköt om  er där i Finland. Snart är det jul =) God lilla jul förresten, det var väl igår!

Lattjo Lajban

Ajajaj nu har det varit lång tid mellan uppdateringarna. Skälet till detta = SOL! Den 12 km långa stranden i Mui Ne har kallat samt underbart sällskap med australienarna. Detta ledde till solsting för mej så måndagkväll spenderades i sällskap med med wessabyttan och panghuvudvärk. Förbannade antibiotika är allt jag har att säga. Biverkning: solkänslig. Så medan Tommy har stekt sig i solen har jag vridit mej i skuggan. Och ändå fick jag solsting. Annars är allt toppen! Vi har bara tagit det lugnt, solat, tagit några länkar längs med stranden, ätit gott och haft toppensällskap. Har träffat på ett par mänskor vi sett i Laos och i norra Vietnam så världen är liten trots allt. Vi har också hunnit med en liten tour och sett sanddyner m.m. Imorgon drar vi vidare till Ho Chi Minh. Semestern är slut och kaoset börjar. Men det blir härligt. Ska äntligen ta min första massage där av ett ställe som använder sig av blinda massörer. Billigt och med ett bra ändamål. Och snart får vi besök från Finland, wohhoooo! Det kan ju bara inte bli bättre :)

Många kramar till er därhemma / Maria

lite sol gör susen

Nu va det min tur igen att skriva lite. Vi är nu i Nha Trang och hade faktist en halv solig dag igår, det gjorde gott efter väldigt många dagar av regn. Simmade i rätt så stora vågor och solade på stranden. I Hoi An träffade vi ett par från Australien Ryder och Amanda, två super trevliga människor. Dom har redan nu berättat massor med nyttig info inför Australien och vi kommer att bli guidade i Byron Bay var dom bor =)

I  morse tog vi en länk barfota längs med Nha Trangs långa strand, det var super skönt. Blev så hungrig efteråt så jag åt en ordentlig lunch istället för ett  normalt morgonmål.

Idag skall vi med Ryder och Amanda och bada i någon teraupeutisk varm lera, vet it rikit va d går ut på men d blir intressant att se. Sedan tror jag att vi i morgon söker oss igen längre söderut här på kusten i Vietnam. Våra Vietnam visum upphör 25.nov så före det infinner vi oss i Kambodja.

Nu blir det lunch, och hur skönt e d att man int ha laga mat på över en månad, man bara pekar på menyn 3 gånger om dan och lutar sig bakåt i stolen =)  

svammel

 Tjosan gott folk. Från och med nu skriver jag endast via Tommys sida för att undvika flera nervsammanbrott över min egen sidas djävulskap. Nu har vi tagit oss vidare till Hoi An och regnet bara fortsätter att spilla ner. Mitt på dagen hade vi äntligen ett uppehåll vilket gav oss en chans att utforska staden som är riktigt charmig. Sen till kvällen satte det igång igen så vi sprang snabbt hem. Hah, tänk så snabbt man börjar kalla stället man har sina grejjer på för sitt hem...

Detta tråkiga väder gör att det inte finns någonting att göra eller rättare sagt det finns ingen ork att göra någonting. Vem vill nu alls göra någo annat än att dra täcket över huvudet och vänta tills nästa dag – vilket förstås inte har hjälpt oss hittills. Får se hur vi gör nu när vi ska ta oss ännu längre söderut. Dessa översvämningar i centrala Vietnam komplicerar till vår rutt. Antingen fortsätter vi att ta buss söderut, om läget visar sig vara säkert, eller så måste vi resa norrut igen för att nå flygfältet i Hue och därifrån flyga vidare till Saigon. Jag hoppas på buss för vi har redan betalat 40 dollar för vår open-bus-ticket. Usch! jag har förvandlats till värsta gnidkärringen J

En händelse som lämnat i skallen är den diskussion vi hade med den vietnameskvinna som bokade vår Halong Bay trip. Vi frågade lite om hennes arbete, hur långa dagar hon har osv. Hon berättade den värsta tänkbara versionen. Hon arbetar varje dag från 8-20.00. Hon har EN DAG SEMESTER PER ÅR. Fatta, EN DAG SEMESTER PER ÅR! Och det var dagen efter nyåret. Såna som inte arbetar inom ett turistyrke som hon har tre dagar ledigt per år. Jesssss tre dagar ledigt. Arbete MÅNDAG-SÖNDAG utan undantag. 7 dagar varje vecka. Sen har hon två småbarn, en man och ett hem med alla tillhörande sysslor som ska skötas, när hon kommer hem från jobbet. Under tiden hon är på jobb är det hennes mamma som tar hand om barnen och hjälper till med sysslor där hemma. En positiv sak hade hon att berätta, jo hon sover gott om nätterna efter allt jobb hon har gjort... Hur bra har vi inte det egentligen?! Vi västerlänningar, skandinaver, vi finländare. Det får en att fundera. Sen fick vi också en tankeställare om hur vardagen är här för en som inte har jobb. Ingen betalar skatt så är man arbetslös har man inga pengar att hämta in någonstans ifrån. Men lika många utgifter med att få mat på bordet och tak överhuvudet. Värt att fundera över tycker jag.

- krasch -

Jahappp! Så har vi ännu en lyckad resa bakom oss. Vet inte om kaos är everyday stuff som händer i Asien i samband med bussresor eller om jag och Tommy bara helt enkelt prickar in var det händer mest. Igår tog vi altså nattbussen från Hanoi till Hue. En 12-timmars resa som självfallet blev till 13 timmar. Efter ca 10 minuter så kom en större personbil och körde rakt in i sidan på vår buss. Vår chaufför försökte sig på en u-sväng mitt i centrum i Hanoi när det smällde. Det hände på vår sida av bussen så vi satt mitt i smeten. Nåh, chauffören som körde in i oss (egentligen är det oklart vem som körde in i vem) sprang ut ur bilen flyförbannad. Ropade, härjade och började sparka i sin bil och sen i vår buss. Busschaffisen steg också ut och argumenterade för sin sak. Människor samlades runtomkring av nyfikenhet medan resten av trafiken banade sig igenom olycksplatsen. Här kör man inte runt en olycka utan man kör rakt igenom. Försöker i alla fall. Så fortsatte intensiva sparkar mot vår buss men så blev läget plötsligt

lugnt. Mobiltelefoner ringde för fullt så vi antog att åtminstone nån försökte kontakta polisen. Men nehhej. En stund senare blev det slgasmål mitt på gatan mellan chaufförerna och sen plötsligt körde vi iväg! Så ingen större fara skedd, långa repor på bussen samt lite streetfighting. Resten av resan fortsatte i lugn och ro förutom att Tommy blev tvungen att sova brever en gammal asiat som luktade.. tja gammal asiat. Inga trevliga aromer men ännu ett minne för livet.

Nu är vi i regniga Hue. Det bara spiller ner. Risfälten är översvämmade till max. För kanske två veckor sen hade det faktiskt regnat så mycket så en buss hade blivit svept av vägen. Dödssiffran låg väl någonting på 40?! Floodings hör till regnperioden här. Hur som helst är det ju bara för slött när det regnar, och det lär inte sluta heller inom den närmsta framtiden, så planen är nu att hoppa över centrala Vietnam och fly till de södra delarna där det förhoppningsvis har slutat regna. Om inte vädret är bättre där förkortar vi troligtvis Vietnamvistelsen och drar istället vidare till Kambodja.

Bakom oss har vi en fantastisk resa på 3 dagar i Halong Bay. Vi blev tvungna att byta båt första natten av okänd anledning, så vi hamnade på värsta lyxbåten! Som förstås hade en läcka i taket i vårt sovrum så det gick endast att sova i en av sängarna MEN det var ändå en lyxbåt med lyxmat! Nya grottupplevelser, mera kayaking, besök till den flytande byn, squidfishing, såg en underbar soluppgång, klättring uppför ett berg i fantastisk natur på Catba island, besök till Monkey island med vilda apor som var aggressiva och härjade på stranden – ANDAS – sen bodde vi på ett (i våra ögon lyx-)hotell i en natt och en sista båttur med vår egentliga båt (som tydligen hade råttor – vilken upgrade) för att ta bussen tillbaka till Hanoi.

Sen måste jag bara berätta att vi har sett en kopia på Eero, Tommys pappa! En dansk supertrevlig barnträdgårdslärare, sjukt va de liknade varandra J

Sist och slutligen lite goda nyheter: vi borde få facebook att fungera här med hjälp av någo knepiga datatermer och hävande av spärrar – altså sånt jag inte alls förstår mig på. Vilket innebär att vi troligtvis får ut Laos bilderna iallafall! Så blev även detta ett megalångt inlägg, men när det hela tiden händer så mycket! Vi lägger ju endast ut en bråkdel J