Lennox & Byron Bay

Så har jag och Tommy firat vår 3-års dag!!! Vi bestämde oss för att inte göra en stor grej av det så vi höll det enkelt genom att utforska Byron Bay och skämma bort varandra dagen lång. Dagen började med att Tommy bjussade på en dyr och utsökt lunch på Balcony, charmigaste restaurangen i Byron med utsikt över staden. Sen promenerade vi den måttligt långa, men definitivt pulshöjande megatunga, lighthouse promenaden i så fel kläder som det bara kunde bli. Jag i ”finklänning” och smink och Tommy i skjorta och jeans. Flip flopsen skavde sönder huden mellan tårna. Vädret den dagen var sisådär 35 grader och stekande sol. Vi som trodde det skulle vara mulet och svalt. Nåväl, värre kan man väl vara med om. Energin behövde snabbt fyllas på efter detta så vi båda provade för första gången nånsin på fish and chips. Fy fan va äckligt, för att inte säga TRÅKIGT! Förstår inte hur det kan vara en snabbmatsklassiker. Dyrt var det också, om man tänker efter vad man riktigt fick på tallriken. Via supermarket efter lite snacks för att sen äntligen få prova på Lounge cinema. Världens mysigaste bio. Man satt i fåtöljer, säckpåsar och kunde ligga på golvet på madrass-aktiga saker. Dessutom fick man köpa öl, sprit och mat från baren bredvid att ta med in. Stor hit kan jag lova. Vem är först att fixa upp nåt sånt i Finland?! Vi var väldigt romantiska och såg på the Fighter (host). Christian Bale.. e så jäkla BRA. Som den sista i världen som inte sett Psycho måste jag väl ta itu med tillbaka i Finland sen. Har troligtvis sett resten av hans filmer. Kvällen avslutades på stranden med den vackra månutsikten. Jaaja. Smöret droppar J

Det jag inte nämnt är att vi fått EN NY KAMERA! Wohhooooo. Den är alldeles suberb! Återigen är det superkul att fotografera och det värker i bröstet när man ser kvalitén (iallafall i jämförelse med våra tidigare kameror). 100 dollar kostade den, jaijjamensan. Begagnad Sony Cybershot bla bla bla av Amanda och Ryder. Peeeerrrfekt.

Vad mera... mjooo idag provade vi på att surfa för första gången!!! Vi fick inte riktigt den lättaste starten av de stora och täta vågorna på Lennox strand. Sen hade vi världens största, tyngsta och klumpigaste surfboard. Men den var ju gratis förstås ;) En gratis instruktör fick vi också. Super atletiska Una, en av våra ”rumskompisar”. Jäklar vad svårt det är. Ser så grymt lätt ut när man tittar på surfarna. Med betoning på tittar. Att personligen vara ute i havet var snäppet mera kaotiskt. Haha. Men vi lyckades båda stå upp. Tommy flera gånger mera eftersom han provade flera gånger mera. Själv lyckades jag riva upp knäet men det har sjukskötarn tagit hand om. Tommy fick brädan i skallen men tjockhudad som har är gick det bra J Imorgon ska vi prova hyra en surfboard, den vi hade nu var faktiskt jobbigt gammal och hopplös. Det svåraste var att bara slippa ut i havet med den, vågorna smällde bort den (och mej) otaliga gånger. Men KUL var det. En utmaning att ta itu med J

Ser man skillnad på oss och den australienska surfaren? :)

Nu är det löööördagskväll och vi ska... ska... kanske ta en promenad och sen hoppa i säng. Hej hej igen, Tommy och Maria 80 år gamla. Kanske vi slår på stort och kikar på en film också. Vi kan överraska ibland ;)

Go’ helg och kram på er alla! Maria

lyxigt värre

Kan ni förstå det här; vi har en säng (ok madrass på golvet), dusch och wessa! Vi är i ett HUS! Alldeles otroligt så skönt det är. Vi är altså i Lennox, nära Byron Bay, och hälsar på Amanda & Ryder. De är 5 stycken som delar på lyan pluss oss två nu då. Det har störtregnat hela natten och förmiddagen, och vi har varit INOMHUS! Inga blöta sängkläder, trånghet, myggor, smuts eller matrester i sängen. I feel like a princess in a castle. Vi har även en vattenkokare <3 jag kokar te en gång i timmen och bara njuter!!!

Det var så otroligt kul att träffa dem igår. Många skratt och kindpussar senare kunde vi äntligen lugna ner oss och börja prata. Hur obekvämt och konstigt är det förresten inte med kindpussar?! Jag blir lika klumpigt chockad varje gång. På samma gång som det var så fantastiskt att träffas var det väldigt sorgligt på samma gång. Vi har hela tiden haft det framför oss, att vi får träffa dem sen i Australien. Men nu då? När kommer vi att träffas igen? Troligtivis aldrig – vilket kastar en sorgsen känsla över tiden vi nu spenderar tillsammans. Jaaaja, jag vet. Jag är löjligt känslosam. Född så.

Jahapp vad har hänt sen Sydney då. Det går lätt att sammanfatta: REGN. Jag tror ärligt talat att vi har nån förbannelse kastad över oss (nån av er därhemma i kylan som får dåligt samvete?) för varje gång vi pratar med nån info tant eller random mänska på stan så säger de allihopa att regnet började på samma gång som vi kom. Innan dess har de bara haft sol. Fast nu när jag tittar ut genom fönstret har vi faktiskt sol. En stråle som tränger fram genom molnen. Det avgjorde saken. Nu blir det att leka turist.

Och förresten, den här gången får ni klara er utan bilder. Vet vet när det börjar regna igen.

CIAO ;) Maria