lördag 14 maj 2011

Sunny Florida

Senaste blogginlägget av mej var visst i Nya Zeeland. Pinsamt dåligt med uppdatering med andra ord. Hemskt ledsen över det men om EN VECKA kommer vi hem och då kan vi lägga av med den här bloggen som ingen av oss är särskilt duktig på att sköta. Vissa har det, vissa inte. Vi har definitivt inte det men vi har ju hållit de nära och kära som är intresserade uppdaterade, vilket var skälet till denna blogg.

Nästan tre veckor har vi nu varit i Florida. Första veckan spenderade vi tillsammans med min morfars syster Lempi. En stålkvinna på 84 år som gör allting själv. På riktigt – allting. Mittiallt kan hon försvinna ner i en split på golvet och börja strecha. Förutom nu när hon blev opererad för snart två veckor sen. Så nu gör hon allt utom två saker, gå ner i split och klippa gräsmattan. Hon är väldigt frustrerad över situationen. Hon flyger faktiskt till Finland ett par dagar efter oss.

Vecka nummer två begav vi oss iväg på vårt sista gemensamma äventyr. En 7 dagar lång roadtrip runtom i Florida. Tyvärr blev det lite av en besvikelse. Hela Florida ser ju likadant ut!!! Stora, långa, raka asfaltvägar med affärer utspridda längsmed. Vilket snabbt blir TRÅKIGT. Key West var en otroligt skön stad, höjdpunkten under roadtrippen! Istället för två dagar skulle vi ha kunnat stanna där i sju dagar. Fast då skulle vi ju ha missat Floridas största outlet köpcentrum vilket också var en höjdare.. Nu FLYGER det pengar runtomkring oss. Här har man snålat och gnetat i över ett och ett halvt år och nu strittar kreditkortet fram i var och varannan affär. NU SKA VI HA NYA FRÄSHA KLÄDER. PUNKT. Allt jag haft med mej från Finland (åkej utom Haglöfsdräkten) far rakaste vägen till soptippen! They are done, I am done!!! Vi vore dessutom dumma om vi inte agerade så. Här får man designer kläder till löjligt förmånliga priser. Om man jämför med Finland då. Sen mår man så GÖTT med ett nytt plagg på :) så är det bara. Särskilt nu efter denna luffarresa.

Sista veckan här i Florida spenderar vi igen tillsammans med Lempi som skämmer bort oss med hälsosam mat, massa glass och alkohol samt alla bekvämligheter som man bara kan tänka sig. Så vi borde vara rejält utvilade inför hemresan. De flesta av er tror att vi har haft en 8 månaders semester i en hängmatta med en pina colada i handen. Vilket surprise surprise faktiskt inte är sant! Man fattar inte förrän man själv gjort det. Det tar kraft, ork och tålamod att bege sig ut på en resa som det här. Jag säger inte att det inte är värt det, det är det tusen gånger om och om igen, MEN det är inte en tripp på rosa moln heller. Så det känns som om vi är värda denna lyx här nu i slutet.

Dessutom behöver jag massa energi inför underbara Fancy Fanny som kommer och hälsar på i Neeew Yoooork!!! Det ska bli så himla roligt!!! Även Tommy får Leppa på besök så jag undrar hur mycket vi kommer att se varandra i the Big Apple. Jag skulle ju spara shoppingen till NY Fanny.. jag lovade ju det.. men nu gick det inte så. Däremot sparade jag SKO SHOPPINGEN !!! Vilket är det viktigaste. Kanske några klänningar också.. nån topp.. en kjol och ett par shorts skulle ju inte heller vara fel...... kröhöm :)

Inte denna söndag men nästa landar vi i Helsingfors. Mycket blandade känslor på gång. Det ska ju bli så fruktansvärt roligt att se er alla igen på hemmaplan!!! Men sen då?! Sen efter den första roliga veckan?! Då är man fast i samma vardagliga rutin som vi ursprungligen flydde från. Kanske känns det bara skönt att vara hemma efter det, vem vet. Just nu känns det inte så. Vi har haft alltför roligt. Antar att det gäller att hålla sig upptagen bara. Är grymt tacksam över att vi tog tag i oss själva och faktiskt gjorde DET. Gjorde DET som för så många lämnar som en dröm. Det är inte svårt och man behöver inte vara rik. Man behöver ha självdisciplin och vara envis som fan. En lika besynnerlig partner in crime hjälper. Skulle inte ha gjort en jorden runt resa själv. Farit och arbetat nåt år utomlands – Of course. Studerat utomlands – När som helst. Men nej, inte en sån här resa.

Troligtvis blir det här det sista inlägget men man vet ju aldrig om inspirationen kommer och slår oss hårt i bakhuvudet..!

Maria