Sunny Florida

Senaste blogginlägget av mej var visst i Nya Zeeland. Pinsamt dåligt med uppdatering med andra ord. Hemskt ledsen över det men om EN VECKA kommer vi hem och då kan vi lägga av med den här bloggen som ingen av oss är särskilt duktig på att sköta. Vissa har det, vissa inte. Vi har definitivt inte det men vi har ju hållit de nära och kära som är intresserade uppdaterade, vilket var skälet till denna blogg.

Nästan tre veckor har vi nu varit i Florida. Första veckan spenderade vi tillsammans med min morfars syster Lempi. En stålkvinna på 84 år som gör allting själv. På riktigt – allting. Mittiallt kan hon försvinna ner i en split på golvet och börja strecha. Förutom nu när hon blev opererad för snart två veckor sen. Så nu gör hon allt utom två saker, gå ner i split och klippa gräsmattan. Hon är väldigt frustrerad över situationen. Hon flyger faktiskt till Finland ett par dagar efter oss.

Vecka nummer två begav vi oss iväg på vårt sista gemensamma äventyr. En 7 dagar lång roadtrip runtom i Florida. Tyvärr blev det lite av en besvikelse. Hela Florida ser ju likadant ut!!! Stora, långa, raka asfaltvägar med affärer utspridda längsmed. Vilket snabbt blir TRÅKIGT. Key West var en otroligt skön stad, höjdpunkten under roadtrippen! Istället för två dagar skulle vi ha kunnat stanna där i sju dagar. Fast då skulle vi ju ha missat Floridas största outlet köpcentrum vilket också var en höjdare.. Nu FLYGER det pengar runtomkring oss. Här har man snålat och gnetat i över ett och ett halvt år och nu strittar kreditkortet fram i var och varannan affär. NU SKA VI HA NYA FRÄSHA KLÄDER. PUNKT. Allt jag haft med mej från Finland (åkej utom Haglöfsdräkten) far rakaste vägen till soptippen! They are done, I am done!!! Vi vore dessutom dumma om vi inte agerade så. Här får man designer kläder till löjligt förmånliga priser. Om man jämför med Finland då. Sen mår man så GÖTT med ett nytt plagg på :) så är det bara. Särskilt nu efter denna luffarresa.

Sista veckan här i Florida spenderar vi igen tillsammans med Lempi som skämmer bort oss med hälsosam mat, massa glass och alkohol samt alla bekvämligheter som man bara kan tänka sig. Så vi borde vara rejält utvilade inför hemresan. De flesta av er tror att vi har haft en 8 månaders semester i en hängmatta med en pina colada i handen. Vilket surprise surprise faktiskt inte är sant! Man fattar inte förrän man själv gjort det. Det tar kraft, ork och tålamod att bege sig ut på en resa som det här. Jag säger inte att det inte är värt det, det är det tusen gånger om och om igen, MEN det är inte en tripp på rosa moln heller. Så det känns som om vi är värda denna lyx här nu i slutet.

Dessutom behöver jag massa energi inför underbara Fancy Fanny som kommer och hälsar på i Neeew Yoooork!!! Det ska bli så himla roligt!!! Även Tommy får Leppa på besök så jag undrar hur mycket vi kommer att se varandra i the Big Apple. Jag skulle ju spara shoppingen till NY Fanny.. jag lovade ju det.. men nu gick det inte så. Däremot sparade jag SKO SHOPPINGEN !!! Vilket är det viktigaste. Kanske några klänningar också.. nån topp.. en kjol och ett par shorts skulle ju inte heller vara fel...... kröhöm :)

Inte denna söndag men nästa landar vi i Helsingfors. Mycket blandade känslor på gång. Det ska ju bli så fruktansvärt roligt att se er alla igen på hemmaplan!!! Men sen då?! Sen efter den första roliga veckan?! Då är man fast i samma vardagliga rutin som vi ursprungligen flydde från. Kanske känns det bara skönt att vara hemma efter det, vem vet. Just nu känns det inte så. Vi har haft alltför roligt. Antar att det gäller att hålla sig upptagen bara. Är grymt tacksam över att vi tog tag i oss själva och faktiskt gjorde DET. Gjorde DET som för så många lämnar som en dröm. Det är inte svårt och man behöver inte vara rik. Man behöver ha självdisciplin och vara envis som fan. En lika besynnerlig partner in crime hjälper. Skulle inte ha gjort en jorden runt resa själv. Farit och arbetat nåt år utomlands – Of course. Studerat utomlands – När som helst. Men nej, inte en sån här resa.

Troligtvis blir det här det sista inlägget men man vet ju aldrig om inspirationen kommer och slår oss hårt i bakhuvudet..!

Maria

För en vecka sedan flög vi  från Tonga till Los Angeles. Vi flög faktiskt tillsammans med kungen av Tonga. Tyvärr satt vi inte i business class den här gången. Vi böt flyg i Auckland för att fortsätta till Los Angeles. Vi satt brevid ett svenskt par som senare under natten bjöd på lite underhållning, nämligen Christoffer som han hette började må väldigt dåligt till den milda grad att han svimmade på vägen till toaletten. Vi hörde bara en duns och ett rop efteråt av flickvännen Sara som fick oss att vakna till. Som tur var var det inget allvarligt utan bara utmattning och ett påfrestande nattflyg som gjorde att det blev ont om blod i skallen.

Vi hade bokat boende i Santa Monica en bit utanför Hollywood men det var det värt. Ett vackert område med ett bra hostel. Allt var så bra som det bara kunde bli. Vi plockade genast upp vår hyrbil efter flyget lite utanför LAX. Vi fick välja fritt och vi valde klart den fulaste bil vi kunde hitta. Vi hann faktiskt utforska det mesta av det vi ville se i Los Angeles under våra två dagar där, samt besöka Universal Studios. Vi hade inga förväntningar för detta kapitel av vår resa, men vi hade faktiskt en superlyckad visit i Los Angeles. Allt var nog som man hört av andra. Allt ska vara stort, det finns ingen hälsosam mat (för ett humant pris) och allt handlar om pengar och utseende. Vi träffade igen Christoffer och Sara på Hollywood walk of fame och kidnappade med dem på sightseeing i vår finfula hyrbil.

Nästa dag planerade vi in Universal Studios vilket tog hela dagen. Vi plockade upp C&S hollywood och körde till US. Biljetterna kostade 74 dollar men med all orsak. Jag måste säga att om USA är bra på något så är det förstås att underhålla. Dagen var fylld med olika filmrelaterade shower, demonstrationer, inspelnings platser, kulisser, berg och dalbanor och spektakel som inte ordnas med någon liten budget kan jag säga

Dag 3 inleddes med att styra kosan mot San Fran var vi totalt spenderade 3 dagar. Vi åt gott på restauranger och besökte de största turistattraktionerna. San Francisco är en fin stad men dom har på tok för mycket uteliggare och psykiskt illafarna människor som yrar omkring på alla gator. Alcatraz kändes kanske lite tunnt efter våra besök i fängelser med mycket mörkare historia, men värt besöket ändå.

Kalifornien var ett oväntat lyckat kapitel punkt slut. 

Nästa vecka hyr vi bil igen och kör ner till Miami och Key West. Bloggar igen före vårt sista resmål New York.

Vår hyrbil 

fin kväll i Santa Monica

Tom Hanks skor och väska

bye bye Tonga

Idag flyger vi till Los Angeles efter en intressant tid på Tonga öarna. Det blev inte riktigt som vi hade förväntat oss med vita stränder och kokospalmer varje dag. Orsaken till detta är att Tonga består av flera ö grupper och vi flög logiskt nog till ”huvudstaden” som är beläget på en ö där stränderna lös med sin frånvaro. Vi hade möjligheten att flyga till en ö grupp som antagligen hade alla vita stränder och hela rubbet att erbjuda, men pågrund av flygprisen dit började vi istället fundera över vad allt vi kunde göra under 10 dagar häri huvudstaden. Vilket vi inte ångrar alls.  Vi kommer definitivt att komma ihåg Tonga pågrund av många saker. Vi träffade en spanjor med vem vi har spenderat nästan varje dag med. Det första vi gjorde tillsammans var en island tour ordnad av guest house ägaren av namnet Toni. Lugnt sagt mystisk typ. Jag har aldrig i mitt liv träffat en så sur gubbe i mitt liv, utan att överdriva hörde vi inte en vänlig menig från hans trut på hela vår vistelse. Om han sa något mindre elakt var det ett krut torrt skämt. Man skulle kunna skriva en bok om detta spektakel. Trots detta visste han väldigt mycket om ön och dess kultur vilket gjorde att island touren ändå var lyckad. Vi såg något vad man kallar blowholes. När havet krossar in i kustlinjen och bildar massiva vattenstrålar som sprutar ut från klipporna från hål formade av naturen. Det var häftigt att se. Förutom vad öns natur had att erbjuda öste Toni på med information om allt möjligt.

En hel dag fick vi att gå i vykorts miljö på en liten ö som var beläget nära huvudön. Vi tog en båt dit och chillade på stranden snorklade runt ett fartygs vrak och åt god mat.

För att bekanta oss mera med Tongas kultur bokade vi in en så kallad Kava night. Kava är en dryck gjord av någotslags pepparrötter som är lite som koskenkorva i finland. Förutom att denna rätt så äckliga dryck inte förvandlar hjärnan till mos. Mannen som höll denna kava night berättade att man kan känna att tungan och läpparna domnar och om man dricker det 3 dagar i sträck blir man påverkad. Men det ända som påverkas är balans sinnet så du går som ett fyllo men hjärnan är fullständigt med på noterna. Synd att vi inte orkade dricka 3 dagar i sträck =)

3 dagar spenderade vi på en större grann ö Eua’ som erbjöd goda trekkingmöjligheter. Denna ö hade väldigt begränsat med platser var man kunde köpa mat så våra trekking dagar blev fysiskt väldigt påfrestande. En dag åt vi morgonmål tidigt på morgonen gick ut för att utforska ön kom tillbaka cirka 6 på kvällen med 2 bananer som lunch. Jag kan säga att hungern och kraftlösheten var på en nivå bortom denna planet. Men vi såg rätt så fina saker under dagarna. Förutom den fina naturen såg vi vilda hästar på ett gräsfält. Visste inte ens att de excisterade nåmera, åtminstone inte på Tonga.

Efter äventyren på Eua’ tog vi oss till stan för att titta på nästan 2 hela rugby matcher. Häftigt, så skall en lagsport se ut. Inte som dagens fotboll var vuxna karlar kvider i fosterställning av minsta lilla stöt.

En kväll bokade vi in oss på en Tonga dinner show som var beläget på andra sidan ön. Resan dit var något psykiskt ansträngade pågrund av chauffören. Hastigheten var bra över rekommenderat och chauffören konsentration på traffiken = 0. Men vi kom helskinnade fram och fick ta del av en väldigt lyxig middag, fast synd nog kändes dessa maträtter väldigt främmande så att säga men själva dinner showen var super fylld av Tongan dans och show.

Så trots att Tonga inte riktigt motsvarade våra förväntningar är vi glada över vad Tonga sist och slutligen erbjöd. Vi kunde för första gången i ett fattigare land kommunicera med lokalbefolkningen eftersom deras engelska är väldigt bra här, engelskan är deras andra språk. Och på detta sätt kunde vi på riktigt ha konversationer med lokalbefolkningen.

Veckan framöver kommer att börja i Los Angeles och sluta i San Francisco. Spännade. Det enda vi märkte när vi började planera vår vecka i Californien är att vi inte kommer att ha tid med så mycket. Men det blir ändå intressant att se lite av Californien. Nästa gång hör ni säkert av oss när vi är i Florida. 

glada människor i Tonga

Kava tasting

Trekking på Tonga

fin kustremsa

dinner show

rugby

Aotearoa!!!

Hej allihopa! Nu står det stilla uppe i hjärnkontoret. Var ska jag börja. Två hektiska veckor på underbara Nya Zeeland är redan förbi. Vi har kört runt nästan hela nordön och absolut älskat landet. Varannan dag har vi tittat bittert på varandra och svort över att vi inte planerade in mera tid här. Det finns så mycket att se, naturen är alldeles fantastisk. Gröna kullar, bergskedjor, vulkaner, gejsrar, kokande vattendrag.. för att inte prata om hur mycket det finns att GÖRA. Extremsporternas land, massa berg att klättra uppför, städer att utforska... Jag hann inte ens med en Lord of the rings aktivitet. Jäklar! Näst sista dagen hade vi tänkt besöka Hobbiton eller mera känt som the Shire i filmen, men såklart spöregnade det.

Det som ni flesta redan vet om, och det som helt klart har överträffat allt under denna resa, är att vi SKYDIVEAT! Den bästa och värsta upplevelsen nånsin. Första gången vi bokade blev det uppskjutet pga dåligt väder. Vi var skitsura, man fick som reda på det först en halvtimme innan man skulle vara på plats. Så där hade man varit ett nervöst vrak helt i onödan. Väderprognoserna visade att vädret skulle fortsätta vara dåligt så då körde vi vidare. Här tänkte vi att det kommer aldrig att gå, vi kommer aldrig att få prova på det. Jag trodde jag skulle bli lättad (eftersom jag är rädd för höjder och inte är särskilt förtjust i flygplan..) men istället blev jag förbannad. ”Alla” vi pratat med under resan som varit till NZ har skydiveat och älskat det! Vi var som så inställda på att göra det. Vi kollade vädret varje dag, men bara regn, åska och blåsigt.

På väg upp från Wellington ringde Tommy för säkerhets skull till Taupo och frågade läget, och det visade sig konstigt nog att de skulle hoppa precis då! Vi var långt ifrån och bokade för morgondagen, som ännu till var Tommys födelsedag!!! Perfekt tajming liksom. Däremot spöregnade det hela natten och det var alldeles grått när vi steg upp, så vi trodde aldrig nånsin att d skulle gå. Men hur som helst ringde vi som förra gången en halvtimme före man ska infinna sig på plats för att få bekräftelse att de faktiskt ska hoppa, OCH DET SKULLE DE! Tommy sprang till bilen och såg ut som ett barn på julafton. Jag satt tyst och fundera va fan är det vi håller på med. Så vi körde till flygplatsen, fyllde i papper och sen var det dags! Vi träffade instruktörerna, hoppade i utrustningen och valde höjd. Vi slog till med 15 000 feet, det högsta dom gör + dvd och bilder. Sen började det regna igen. Himlen var fortfarande grå. Vi tyckte det såg exakt likadant ut som dagen vi inte kunde göra det. Men plötsligt hoppade vi in i det lilla knallrosa planet och for i väg.

De hade ett ”hål” i himlen vart de styrde :D Inte här ännu var iallafall jag nervös, som sagt var vi så inställda på att det här ska vi göra. Men sen när de släppte ut de första hopparna på 12 000 feet explodera det till i magen. DE ÖPPNA JU EN DÖRR! MAN ÖPPNAR INTE EN DÖRR I ETT FLYGPLAN! DET ÄR JU FARLIGT! :D då börja man förstå en bråkdel av det man gett sig in på. Plötsligt var vi 3000 feet högre och så var det VÅR TUR. Tommy for mot hålet och drogs ut i blåsten!!! Sen var det bara jag och instruktören kvar i planet, typiskt att man ska vara sist! Just precis innan vi sku hoppa drog piloten ett streck över halsen (som att jag kommer o dö :D) bra uppmuntran liksom! Plötsligt satt jag själv vid dörröppningen men vi hoppade aldrig, han satt vid dörröppningen inne i planet men min kropp var liksom utanför :D SKITLÄSKIGT! Först efteråt förstod jag att han filmade mej, hahhah! BAMMMM så hoppade vi ut! Jag skreeek o skreeeeeeeeeek o skreeeeeeeeeeeeeeeeeeeeek!!!!!!! Hjärncellerna hängde inte alls med. Vi voltade runt några varv innan vi föll med magen neråt. 60 sekunders fritt fall! Då började man känna ivern, spänningen och glädjen. Wohhooooooooooo en alldeles UNDERBAR känsla, man tyckte man började få kontroll över läget. Tills han då drog fram fallskärmen och WHOOOOP så drogs man uppåt och en ny panikattack slog till :D Vi snurrade runt med fallskärmen ett tag innan vi långsamt närmade oss marken. Det var ganska blåsigt den här dagen så vi pomppade upp och ner en del. Först uppe i luften berättade instruktören hur vi skulle göra när vi skulle landa, hahah! En smidig landning senare kände man SEGERKÄNSLAN, i hela kroppen, JAG GJORDE DEEEEEET, JAG HAR SKYDIVEEAAAAAAAT :D

Vi var ganska tysta resten av dagen... Tillfredsställda och nöjda men vi pratade inte så mycket om det. Innan vi gick o la oss såg vi på dvd:na igen, skrattade tills tårarna sprutade och sen till sängs. Dagen efter, då pratade vi! Antar att vi bara var tvungna att smälta vad man varit med om liksom :D

OJ va långt d här blir, och jag har bara skrivit om 1 timme av resan... Jag tar resten snabbt. Vi har pratat med de första finnarna under resan. Trevliga ännu till! Vi har badat i kokheta vattendrag. Utforskat märkliga vulkaniska områden. Klättrat uppför några berg. Utforskat städer och suttit en massa timmar i bilen förstås. Sett den vackraste kustremsan i hela mitt liv. Besökt ett par museum och sett rester av vad en vulkan kan göra åt en by. Gått runt i storstäder. Sett ännu flera vattenfall och skogar. Sist och mest, FRYSIT! Hösten här är som hösten hemma i Finland. Vi har ju typ bara bikini och shorts i väskan, så det har varit lite kämpigt. Men hörni, så underbart det varit med kylig FRISK luft! Nu märker man hur jobbigt det är att i princip ha bott i en fuktig regnskog i ett halvår. Vilket vi också hade jubileum av på Tommys födelsedag, ett halvt år på resande fot!

De här blev ju mera text än vad Österbottens tidning har på extra lördagsbilagan. Nu ska jag leta upp blondin och så ska vi bege oss till flygplatsen, TONGA ISLANDS NEXT PLEASE!

Kramar J

70-tals Tommy :)

Hot pools

Coromandel Peninsula

BLÅSIGT

Snyggaste landningen nånsin

Tack o hej Aussie. It's been a pleasure!

Hallååja gott folk! Än en gång har det hänt MASSOR sen sist. Vi hade en liten kris på gång efter den sköna seglingen på Barriärrevet. Vädret blev katastrofalt dåligt. Regn regn regn. Norr, söder, öster och väster. För hela två veckor fram enligt alla möjliga väderprognoser och infobyråer.  Vi hade vid det skedet passligt nog två veckor kvar i Australien. Som i tidigare blogginlägg har vi tjatat över hur TRÅKIGT det är när det regnar. SPÖREGNAR. Tommy hade 3 meters sikt på vägarna, vi KRÖP fram. Farligt och eeeenfooormigt. Vi missade de sista 700-800 km i Australien pga noll sikt. Igår körde vi faktiskt  tillbaka på samma väg och först nu såg vi att det finns en massiv bergskedja här. Kan ni förstå! Vi körde också förbi städerna var den tidigare cyklonen slog till. Naturen var totalförstörd. Bladlösa och omkullvälta träd, avbrytna trafikskyltar, hus utan tak och väggar, stängda officiella byggnader och områden. Så det var ju intressant förstås, att se vad naturen riktigt kan ställa till med. Vi var tvugna att köra igenom vissa översvämmade vägar och ta omvägar runt andra, men vi valde noggrant efter. Vissa körde igenom vad som helst och det såg definitivt inte säkert ut.

Vi körde snabbt upp till Cairns (varifrån vi flyger vidare) och hade fortfarande massor med tid kvar. Så då beslöt vi oss för att köra ännu längre norrut. Det räddade slutet av resan. Vi har spenderat några av de bästa dagarna här under våra 3 månader i Australien. Först for vi till Cape Tribulation. Plötsligt befann vi oss i världens äldsta regnskog, 350 miljoner år gammal!!! En helt underbar upplevelse. Första dagen var dock mindre underbar. Det fanns en main road och den var förstås kraftigt översvämmad när vi kommit halva vägen. Vi avbokade vår camping plats och hamnade att ta in på en annan. Inga värre problem där tills vi parkerade bilen och sjönk ner i gegga gräsmattan. Tommy hoppade ut ur bilen och jag satte mej vid ratten. Han buckade och stönade medan jag lekte med gasen och sprutade lera. Underhållande men vi rörde oss inte en cent. Alkoholist ägaren kom körandes med sin bil (jestas så han STANK), kopplade fast vår bil i sin och förde oss till säkrare mark. Det fortsatte att spöregna hela kvällen och natten så vi kunde inte göra mera denna dag. Förutom att DUSCHA! Hyi satan säger jag bara. Just då hade vi nått en ny nivå av smutsighet. Fötterna var brunsvarta av lera och smuts. Tånaglarna är faktiskt ännu gråa... Vi hade inte duschat på.. jag tänker inte säga hur många dagar.. Ni skulle bli äcklade!

Nästa dag var det solsken, wihhuuu! Och hör på d här, efter det har vi BARA haft solsken. I byttan med väderprognoserna som Tommy skulle säga. Så plötsligt blev de sista dagarna helt fantastiska. Lite begränsade har vi varit. Det är flera saker vi har velat göra och se som inte har gått pga skadorna som cyklonen tidigare orsakat men sak samma. Vi har kunnat gå ut ur bilen. Vi har gått otaliga walks. Helt löjligt fina. Bokade också en night walk. Vi var några stycken och en guide som i beckmörker gick i regnskogen. Han höll sig inte till nån upptrampad stig. Det var mellan 19.30 och 22.00 tror jag. Lite småkusligt men kul. Såg tyvärr inga häftigare djur förutom en giant centiped som orsakar outhärdlig smärta.

Tre nätter senare körde vi bort och styrde kosan inåt landet mot vackra Tablelands. Gröna stora kullar vart man än såg och ännu mera regnskog.  Och vattenfall. Vi har sett massor med vackra vattenfall. En dag hann vi med 5 stycken.

Konstigt nog har vi snart spenderat 3 månader här i Australien. Det här blir vår sista natt i vår kärakära bil.. känns lite småsorgligt. Nu när det flyter på som bäst ska man riva upp allt och städa ur den. Drömmen skulle ha varit att ha kört runt HELA Australien och sen tvärs igenom landet. Fast våra 10 000 km får räcka för denna gång. Löjligt dyrt har Australienbiten blivit, trots att vi gjort det på det absolut billigaste sättet och gnidit så mycket vi bara har kunnat. Mycket dyrare än vad vi hade räknat med. Dollarn är högre än vad den nånsin har varit och cyklonen har orsakat prishöjningar i Queensland. Men men.. vad kan man göra. På söndag flyger vi i väg till NYA ZEELAND! Det känns ju så otroligt spännane! Jag blir helt pirrig i kroppen av att tänka på det.

Förresten.. är det nån som vet när det är påsk? J

KRAM

Whitsunday

Hej igen!

Dags att uppdatera. På söndan kom vi hem från en superlyckad seglingstur. Vi hade inte perfekt väder men det påverkade inte stämningen. Dag ett hade vi fint väder och kaptenen ändrade lite på planerana. Vi seglade till whitehaven beach första dagen istället för kaptenen visste att följande dag inte skulle erbjuda någon sol. Väl framme i whitehaven beach hade ändå molntäcket hunnit bli rätt så tjockt så någo vykort foton fick vi inte taget. För att komma till stranden gick vi igenom regnskog i ca. 20 minuter och man fick verkligen se upp att man inte fick spindlar i ansiktet för dom hängde i alla jävla trädkvistar. Väl framme hade vi en underbar utsikt över vita sandforamtioner i blått vatten vilken skulle utan tvekan ha varit många gånger finare med klarblå himmel men det var fint i alla fall.

Vi var 25 passagerare på båten och 4 i besättningen. Vi kunde inte ha haft bättre tur med besättningen. Vår dykinstruktör kunde bra ha varit en stand up komiker. När han förklarade någonting så förvandlades det alltid till värsta showen, skit skojjg. Men han var tillika väldigt seriös och hängiven till sin uppgift och fick nästan alla övertygade på att prova på dyka t.o.m jag och Maria. Kaptenen på båten hade inte brist på humor heller, men han så nästan ut som någon kriminell rockstjärna mera än en kapten.  Om jag hade fått välja  hade jag lämnat cirka 10 stycken amerikanska universitets studeranden på bryggan för dom hade vi nog inte mycket gemensamt med men övriga medpassagerare kom vi otroligt bra överens med.

Ja dykningen, oj herrigud sån upplevelse. Att simma ner till ca 10 meter och känna sig viktlös och andas under vatten bland alla möjliga konstiga fiskar i alla olika storlekar.  SJUKT! Vi provade båda två gånger och första gången kom vi face to face med en fisk som va typ 2 meter lång och 1 meter hög. Det var definitivt inte sista gången vi dykte. En mindre trevlig upplevelse på båten var då jag tvingades äta en hel sked full med vegemite, en fullständigt ofattbart äcklig smörja som australienare sätter på toastbröd. Orsaken till detta var att det var ett straff om man glömde att signera att man var ombord efter en dykning.

På kvällarna sänkte vi öl tills nukkumatti kom på besök vilket var väldigt tidigt, man blir lite slut av att snorkla och dyka hela dagen.  Vår dykinstruktör välkomnade alla till en middag efter själva seglingen på en seafood restaurang. Bara 10 dök upp för att dom hade bussar och flyg att passa. Vi snattrade på i flera timmar, åt super god mat och sedan drog vi vidare till en bar som var smockfull med tursiter. Det blev blöt men lyckad kväll.

Innan vi började köra norrut lyckades jag, efter att ha parkerat vid sidan av vägen, göra en usväng på en enkelriktad väg och framme vid korsningen har vi ingen annan än polisen. Maria såg allt från andra sidan korsningen och försökte signalera åt mej.  Jag såg inget. Polisen missade ju förstås inte min manöver och signalerade mig väldigt tydligt att dom ville ta ett snack. Som tur slapp jag iväg med en muntlig varning. Hon frågade först om jag har råd att betala 300 dollar men visste nog själv vad svaret var. Hoho, ja va säkert röd som en tomat! 

Nu är vi 100km från Cairns för tillfället och har lite mindre än 2 veckor kvar Down under. På vägen hit har vi sett byar som är totalt förstörda av cyklonen Yasi som härjade tidigare. Oj fy fan, det finns en hel del att reda upp här i Queensland. Vi har it riktigt någo planer för våra resterande dagar men något spännande hittar vi väl på så länge d int spöregnar helatiden. Ja, vi ska kanske träffa några svenskar som vi hade med på båten om dom ännu är i Cairns när vi kommer dit.

Väldigt nära att spy efter vegemite tasting

Hot tub

Wings 3

Fina fisken

Trötta efter dagens program

Det skriker amatörer om den hä bilden

kusten är klar

Cookie och Richie 

Whitehaven beach