Tack o hej Aussie. It's been a pleasure!

Hallååja gott folk! Än en gång har det hänt MASSOR sen sist. Vi hade en liten kris på gång efter den sköna seglingen på Barriärrevet. Vädret blev katastrofalt dåligt. Regn regn regn. Norr, söder, öster och väster. För hela två veckor fram enligt alla möjliga väderprognoser och infobyråer.  Vi hade vid det skedet passligt nog två veckor kvar i Australien. Som i tidigare blogginlägg har vi tjatat över hur TRÅKIGT det är när det regnar. SPÖREGNAR. Tommy hade 3 meters sikt på vägarna, vi KRÖP fram. Farligt och eeeenfooormigt. Vi missade de sista 700-800 km i Australien pga noll sikt. Igår körde vi faktiskt  tillbaka på samma väg och först nu såg vi att det finns en massiv bergskedja här. Kan ni förstå! Vi körde också förbi städerna var den tidigare cyklonen slog till. Naturen var totalförstörd. Bladlösa och omkullvälta träd, avbrytna trafikskyltar, hus utan tak och väggar, stängda officiella byggnader och områden. Så det var ju intressant förstås, att se vad naturen riktigt kan ställa till med. Vi var tvugna att köra igenom vissa översvämmade vägar och ta omvägar runt andra, men vi valde noggrant efter. Vissa körde igenom vad som helst och det såg definitivt inte säkert ut.

Vi körde snabbt upp till Cairns (varifrån vi flyger vidare) och hade fortfarande massor med tid kvar. Så då beslöt vi oss för att köra ännu längre norrut. Det räddade slutet av resan. Vi har spenderat några av de bästa dagarna här under våra 3 månader i Australien. Först for vi till Cape Tribulation. Plötsligt befann vi oss i världens äldsta regnskog, 350 miljoner år gammal!!! En helt underbar upplevelse. Första dagen var dock mindre underbar. Det fanns en main road och den var förstås kraftigt översvämmad när vi kommit halva vägen. Vi avbokade vår camping plats och hamnade att ta in på en annan. Inga värre problem där tills vi parkerade bilen och sjönk ner i gegga gräsmattan. Tommy hoppade ut ur bilen och jag satte mej vid ratten. Han buckade och stönade medan jag lekte med gasen och sprutade lera. Underhållande men vi rörde oss inte en cent. Alkoholist ägaren kom körandes med sin bil (jestas så han STANK), kopplade fast vår bil i sin och förde oss till säkrare mark. Det fortsatte att spöregna hela kvällen och natten så vi kunde inte göra mera denna dag. Förutom att DUSCHA! Hyi satan säger jag bara. Just då hade vi nått en ny nivå av smutsighet. Fötterna var brunsvarta av lera och smuts. Tånaglarna är faktiskt ännu gråa... Vi hade inte duschat på.. jag tänker inte säga hur många dagar.. Ni skulle bli äcklade!

Nästa dag var det solsken, wihhuuu! Och hör på d här, efter det har vi BARA haft solsken. I byttan med väderprognoserna som Tommy skulle säga. Så plötsligt blev de sista dagarna helt fantastiska. Lite begränsade har vi varit. Det är flera saker vi har velat göra och se som inte har gått pga skadorna som cyklonen tidigare orsakat men sak samma. Vi har kunnat gå ut ur bilen. Vi har gått otaliga walks. Helt löjligt fina. Bokade också en night walk. Vi var några stycken och en guide som i beckmörker gick i regnskogen. Han höll sig inte till nån upptrampad stig. Det var mellan 19.30 och 22.00 tror jag. Lite småkusligt men kul. Såg tyvärr inga häftigare djur förutom en giant centiped som orsakar outhärdlig smärta.

Tre nätter senare körde vi bort och styrde kosan inåt landet mot vackra Tablelands. Gröna stora kullar vart man än såg och ännu mera regnskog.  Och vattenfall. Vi har sett massor med vackra vattenfall. En dag hann vi med 5 stycken.

Konstigt nog har vi snart spenderat 3 månader här i Australien. Det här blir vår sista natt i vår kärakära bil.. känns lite småsorgligt. Nu när det flyter på som bäst ska man riva upp allt och städa ur den. Drömmen skulle ha varit att ha kört runt HELA Australien och sen tvärs igenom landet. Fast våra 10 000 km får räcka för denna gång. Löjligt dyrt har Australienbiten blivit, trots att vi gjort det på det absolut billigaste sättet och gnidit så mycket vi bara har kunnat. Mycket dyrare än vad vi hade räknat med. Dollarn är högre än vad den nånsin har varit och cyklonen har orsakat prishöjningar i Queensland. Men men.. vad kan man göra. På söndag flyger vi i väg till NYA ZEELAND! Det känns ju så otroligt spännane! Jag blir helt pirrig i kroppen av att tänka på det.

Förresten.. är det nån som vet när det är påsk? J

KRAM

Whitsunday

Hej igen!

Dags att uppdatera. På söndan kom vi hem från en superlyckad seglingstur. Vi hade inte perfekt väder men det påverkade inte stämningen. Dag ett hade vi fint väder och kaptenen ändrade lite på planerana. Vi seglade till whitehaven beach första dagen istället för kaptenen visste att följande dag inte skulle erbjuda någon sol. Väl framme i whitehaven beach hade ändå molntäcket hunnit bli rätt så tjockt så någo vykort foton fick vi inte taget. För att komma till stranden gick vi igenom regnskog i ca. 20 minuter och man fick verkligen se upp att man inte fick spindlar i ansiktet för dom hängde i alla jävla trädkvistar. Väl framme hade vi en underbar utsikt över vita sandforamtioner i blått vatten vilken skulle utan tvekan ha varit många gånger finare med klarblå himmel men det var fint i alla fall.

Vi var 25 passagerare på båten och 4 i besättningen. Vi kunde inte ha haft bättre tur med besättningen. Vår dykinstruktör kunde bra ha varit en stand up komiker. När han förklarade någonting så förvandlades det alltid till värsta showen, skit skojjg. Men han var tillika väldigt seriös och hängiven till sin uppgift och fick nästan alla övertygade på att prova på dyka t.o.m jag och Maria. Kaptenen på båten hade inte brist på humor heller, men han så nästan ut som någon kriminell rockstjärna mera än en kapten.  Om jag hade fått välja  hade jag lämnat cirka 10 stycken amerikanska universitets studeranden på bryggan för dom hade vi nog inte mycket gemensamt med men övriga medpassagerare kom vi otroligt bra överens med.

Ja dykningen, oj herrigud sån upplevelse. Att simma ner till ca 10 meter och känna sig viktlös och andas under vatten bland alla möjliga konstiga fiskar i alla olika storlekar.  SJUKT! Vi provade båda två gånger och första gången kom vi face to face med en fisk som va typ 2 meter lång och 1 meter hög. Det var definitivt inte sista gången vi dykte. En mindre trevlig upplevelse på båten var då jag tvingades äta en hel sked full med vegemite, en fullständigt ofattbart äcklig smörja som australienare sätter på toastbröd. Orsaken till detta var att det var ett straff om man glömde att signera att man var ombord efter en dykning.

På kvällarna sänkte vi öl tills nukkumatti kom på besök vilket var väldigt tidigt, man blir lite slut av att snorkla och dyka hela dagen.  Vår dykinstruktör välkomnade alla till en middag efter själva seglingen på en seafood restaurang. Bara 10 dök upp för att dom hade bussar och flyg att passa. Vi snattrade på i flera timmar, åt super god mat och sedan drog vi vidare till en bar som var smockfull med tursiter. Det blev blöt men lyckad kväll.

Innan vi började köra norrut lyckades jag, efter att ha parkerat vid sidan av vägen, göra en usväng på en enkelriktad väg och framme vid korsningen har vi ingen annan än polisen. Maria såg allt från andra sidan korsningen och försökte signalera åt mej.  Jag såg inget. Polisen missade ju förstås inte min manöver och signalerade mig väldigt tydligt att dom ville ta ett snack. Som tur slapp jag iväg med en muntlig varning. Hon frågade först om jag har råd att betala 300 dollar men visste nog själv vad svaret var. Hoho, ja va säkert röd som en tomat! 

Nu är vi 100km från Cairns för tillfället och har lite mindre än 2 veckor kvar Down under. På vägen hit har vi sett byar som är totalt förstörda av cyklonen Yasi som härjade tidigare. Oj fy fan, det finns en hel del att reda upp här i Queensland. Vi har it riktigt någo planer för våra resterande dagar men något spännande hittar vi väl på så länge d int spöregnar helatiden. Ja, vi ska kanske träffa några svenskar som vi hade med på båten om dom ännu är i Cairns när vi kommer dit.

Väldigt nära att spy efter vegemite tasting

Hot tub

Wings 3

Fina fisken

Trötta efter dagens program

Det skriker amatörer om den hä bilden

kusten är klar

Cookie och Richie 

Whitehaven beach

Fraser Island

Hallååååå! Ni kan inte förstå hur otroligt bra vi hade det på Fraser Island! Så fruktansvärt skönt efter all inbrott-bil-polisutrednings strul. Nu har vi ett nytt fönster. Slår nån in ett fönster igen får Australien stora problem med två galna finnar. Fraser Island är altså världens största sandö. Där finns det mera sand än i någon öken nånstans i världen. Om jag inte minns fel så finns det mera sand där fastän man skulle slå ihop alla öknar tillsammans. En jävla massa sand altså. Det fanns också många underbart vackra gröna, blåa och ”genomskinliga” sjöar (altså vattnet tycktes inte ha nån färg, det var så himla klart). Där finner man då självfallet också ett av de fräshaste dricksvattnen i världen. Sanden har filtrerat vattnet i över 6000 år. Man kunde altså dricka vatten rakt ur sjöarna om man så ville. Vi blev indelade i mindre grupper på 7 personer. Varje grupp fick en 4WD jeep. Tommy blev självfallet nummer 1 chaffis i vår bil. Ni skulle ha sett vägarna altså. Eller vilka vägar. Det fanns ett litet centrum område med asfalt - mindre än Karis gågata. Så har ni ett begrepp om det J Resten var bara sand. Sand sand sand. Ibland lera och ibland nån tegelsten som var ditkastade för bättre grepp. Alla bilar fastnade nångång, utom VÅR BIL. Wohhoooo. När bilen tappade greppet på sanden kändes det precis som att köra på snö. Vi hade faktiskt en kille till som ville köra. Fast alla var livrädda då och frågade om inte Tommy kan fortsätta att köra. Stackarn J

Första dagen hade vi pangväder. Alla blev grillade till max. Andra dagen hade vi en hel del skurar, men det var helt okej. Intressant att se ön på det sättet också. Vi fyndade även en strandad haj vilken alla skulle pilla på. Tredje dagen hade vi skurar men också uppehåll. En helt lyckad trip altså. Man kan ju inte få allt ;) Det mesta av programmet gick ut på att bada, köra 4WD och ta bilder. Inte behöver man så mycket mera än det. Om kvällarna tog man lite goon (australienskt lådvin) och sällskapade runt. Första kvällen tog vi det lugnt. En av ledarna tog frivilliga med sig till stranden var vi satt i kolmörker medan han berättade om vissa stjärnor och sanna ”skräckhistorier” om vad som hänt på Fraser tidigare.  Exempelvis om den vita mannen som trängt ut 400 aborigin kvinnor och barn utför ett stup, Indian head kallades det. Hur mysigt som helst. Andra kvällen... ja jag vet inte vad som hände den andra kvällen. Vi började som kvällen innan, lite goon och gott sällskap. Mittiallt var klockan efter 4 på morgonen och vi stupade i säng. För att väckas av vår goa tyska ledare Hans klockan 7!!! Gissa om vi mådde dåligt. Grymt lyckad resa hur som helst. Sista kvällen på guesthouset bjöd huset på nachos med kött, ost och salsa. Skulle när som helst fara till Fraser igen J

Nu har vi med ny vindruta kört vidare till Agnes water, eller 1770 som det mera är känt som. Riktigt mysigt ställe. Imorgon tar vi första och sista surflektionen i Australien. 17 dollar för 3 timmar!!! Jämför det med 60 och 70 dollar som vi sett i resten av landet. Man bara måste ju. Efter 1770 tar nämligen vågorna slut och vattnet ersätts av KROKODILER. Så nu är det slutsimmat tills vi kommer till Tonga örarna altså. Om vi inte smiter in till nån hotell pool ;)

Javisst ja, det glömde jag ju bort. Nästa fredag blir det en 3 dagars segling tur till Whitsunday för att snorkla omkring i BARRIÄRREVET!!! Wohhoooooo kan det bli bättre?!?! Sen mailade också en kille oss idag som vi spenderade nyår med att han kommer att vara i samma stad när vi kommer tillbaks. Så då får vi se han igen. Skitkul. Nu ska vi och handla is till vårt hmmrrr, kylskåp. Sen blir det filmkväll med lite chips som laddning inför morgondagen.

Cheers Maria

still alive!

Det  har kommit klagomål över att jag inte skrivit på länge så här kommer några rader. Vi spenderade över en vecka hos Ryder och Amanda i Lennox. Det var så roligt att träffa dom igen men tillika var det lite sorligt då vi kanske aldrig mera ser dom igen. Men vi lever i tron att vi kommer att åka till Australien igen och då kan vi träffas. Vi hade verkligen ett bra tillfälle att vila upp oss efter allt resande. Fast vi tog det väldigt lugnt hann vi med lite surfing, cykling, pilates, och vandring. Jag blev förälskad i surfing, men tillika kändes det fel för jag vet att denna livstil inte går att införa i vårt land. Men roligt var det, kanske vi provar på det ännu några gånger förrän vågorna tar slut då vi närmar oss barriärrevet.

Efter Lennox och Byron körde vi vidare till en liten by som heter Nimbin. Där är man inte blyg med att röka vad växtligheten har att erbjuda här på vår jord. Då vi gick på gatan kom varannan och fråga om vi vill köpa lite rökbart, mushrooms eller muffinsar. Vi avstod från dessa vänliga erbjudanden fast Maria va lite sugen på muffinsar =) Vi stannade endast 1 timme där delvis pågrund av vädret men mest för att det va så jävla creepy fiilis där. I nästa lilla by köpte vi takeaway pizza, svingoda va dom. Vi hölls mätta tills nästa morgon då det var dags för Mt Warning. Före vi kom till toppen av berget gick vi igenom regnskog som ändrade stegvis då man kom högre upp. Vackert, vackert! Däremot va toppen en liten besvikelse då vi såg absolut ingenting på grund av molnen. Men det kändes ändå bra att vara på toppen av berget, man kunde känna att man vistades väldigt högt uppe. Joo, förresten såg vi en lång fet orm som låg och solade, tur fan att det var på några meters avstånd. Jag tror att det bara var en ofarlig pytonorm men ändå.

Efter bergsäventyret hade vi guldkusten framför oss. Vi hade bara hört mera eller mindre dåliga saker om hela guldkusten så vi susade ganska fort förbi denna kustremsa. I Brisbane ville vi dock stanna för att se hur allting var efter översvämningarna och så men vi kunde inte se några tydliga tecken på någon förstörelse. Kanske vi va på fel områden, inte  vet jag.  Jag tappade fullständigt humöret då vi kom in i centrum och började söka parkering, billigaste vi hittade va 5dollar för 20 minuter, noh d ju billigt d!! Vi körde ut från centrum och hittade till slut en parkering med rimliga priser. En annan sak jag fullständig har tappat nerverna på är Australiens sätt att använda vägskyltar. Det är ingen brist på skyltarna men placeringen borde defintivt diskuteras här. Om man kommer in i en korsning och en skylt pekar till höger till den destination man önskar komma till borde det inte då vara just den korsningen och inte den följande?? Detta har hänt väldigt många gånger under vår roadtrip och varje gång skulle jag vilja gå och riva upp skylten och placera den rätt.

Ett stort och populärt zoo av Steve Irwin (CRIKEY!) låg bara en timma norrut från Brisbane. Vi är inte riktigt stor vän av zoo överlag men vi va nog imponerade. Massor med djur, krokodiler, tigrar, elefanter + typ alla djur som Australien har i det vilda.  Vi gick omkring i 8 timmar och tog bilder av alla lustiga varelser.

En liten motgång här på vår resa har inträffat. Nämligen någon jävla idiot har slagit sönder fönstret i vår bil. Denna idiot hade sökt igenom allt i bilen i hopp om att hitta något värdefullt. Vi hade denna natt tagit in på ett hostel och tagit med oss alla värdesaker förutom en digikamera. Detta var kameran som tog bilder med svarta prickar som vi inte använt på några veckor just därför. Synd nog ersätter vår försäkring inte elektronik som blivit stulet från bilen. Polisen kallades på plats och vi fick en polisanmälan gjord. Tydligen hade 2 andra bilar på samma gata råkat ut för samma öde. Vi är bara glada att vi inte hade allting i bilen som dom andra hade, det skulle definitivt ha krossat oss med alla bilder, pass, kreditkort och pengar. Vi var ändå tvungna at betala en självrisk på 125$ per man för den söndriga rutan. Fattar int att vi måste betala skiten fast det var frågan om ett inbrott. Svider nog definitivt lite. Hela dagen gick åt att vänta på polisen, besöka polis stationen, föra bilen till reparations firman etc etc.

Det var allt för den här gången, nästa gång skriver vi lite om Frazer island som vi redan har gjort men det skulle bli lite för mycket text nu.

härlig känsla

ligger väl någonting i det där =)

vår "utsikt" från mt warning

croc show

gill grissom i farten

BBQ med Ryder och Amanda

mr python

int e d lätt =)

Lennox & Byron Bay

Så har jag och Tommy firat vår 3-års dag!!! Vi bestämde oss för att inte göra en stor grej av det så vi höll det enkelt genom att utforska Byron Bay och skämma bort varandra dagen lång. Dagen började med att Tommy bjussade på en dyr och utsökt lunch på Balcony, charmigaste restaurangen i Byron med utsikt över staden. Sen promenerade vi den måttligt långa, men definitivt pulshöjande megatunga, lighthouse promenaden i så fel kläder som det bara kunde bli. Jag i ”finklänning” och smink och Tommy i skjorta och jeans. Flip flopsen skavde sönder huden mellan tårna. Vädret den dagen var sisådär 35 grader och stekande sol. Vi som trodde det skulle vara mulet och svalt. Nåväl, värre kan man väl vara med om. Energin behövde snabbt fyllas på efter detta så vi båda provade för första gången nånsin på fish and chips. Fy fan va äckligt, för att inte säga TRÅKIGT! Förstår inte hur det kan vara en snabbmatsklassiker. Dyrt var det också, om man tänker efter vad man riktigt fick på tallriken. Via supermarket efter lite snacks för att sen äntligen få prova på Lounge cinema. Världens mysigaste bio. Man satt i fåtöljer, säckpåsar och kunde ligga på golvet på madrass-aktiga saker. Dessutom fick man köpa öl, sprit och mat från baren bredvid att ta med in. Stor hit kan jag lova. Vem är först att fixa upp nåt sånt i Finland?! Vi var väldigt romantiska och såg på the Fighter (host). Christian Bale.. e så jäkla BRA. Som den sista i världen som inte sett Psycho måste jag väl ta itu med tillbaka i Finland sen. Har troligtvis sett resten av hans filmer. Kvällen avslutades på stranden med den vackra månutsikten. Jaaja. Smöret droppar J

Det jag inte nämnt är att vi fått EN NY KAMERA! Wohhooooo. Den är alldeles suberb! Återigen är det superkul att fotografera och det värker i bröstet när man ser kvalitén (iallafall i jämförelse med våra tidigare kameror). 100 dollar kostade den, jaijjamensan. Begagnad Sony Cybershot bla bla bla av Amanda och Ryder. Peeeerrrfekt.

Vad mera... mjooo idag provade vi på att surfa för första gången!!! Vi fick inte riktigt den lättaste starten av de stora och täta vågorna på Lennox strand. Sen hade vi världens största, tyngsta och klumpigaste surfboard. Men den var ju gratis förstås ;) En gratis instruktör fick vi också. Super atletiska Una, en av våra ”rumskompisar”. Jäklar vad svårt det är. Ser så grymt lätt ut när man tittar på surfarna. Med betoning på tittar. Att personligen vara ute i havet var snäppet mera kaotiskt. Haha. Men vi lyckades båda stå upp. Tommy flera gånger mera eftersom han provade flera gånger mera. Själv lyckades jag riva upp knäet men det har sjukskötarn tagit hand om. Tommy fick brädan i skallen men tjockhudad som har är gick det bra J Imorgon ska vi prova hyra en surfboard, den vi hade nu var faktiskt jobbigt gammal och hopplös. Det svåraste var att bara slippa ut i havet med den, vågorna smällde bort den (och mej) otaliga gånger. Men KUL var det. En utmaning att ta itu med J

Ser man skillnad på oss och den australienska surfaren? :)

Nu är det löööördagskväll och vi ska... ska... kanske ta en promenad och sen hoppa i säng. Hej hej igen, Tommy och Maria 80 år gamla. Kanske vi slår på stort och kikar på en film också. Vi kan överraska ibland ;)

Go’ helg och kram på er alla! Maria

lyxigt värre

Kan ni förstå det här; vi har en säng (ok madrass på golvet), dusch och wessa! Vi är i ett HUS! Alldeles otroligt så skönt det är. Vi är altså i Lennox, nära Byron Bay, och hälsar på Amanda & Ryder. De är 5 stycken som delar på lyan pluss oss två nu då. Det har störtregnat hela natten och förmiddagen, och vi har varit INOMHUS! Inga blöta sängkläder, trånghet, myggor, smuts eller matrester i sängen. I feel like a princess in a castle. Vi har även en vattenkokare <3 jag kokar te en gång i timmen och bara njuter!!!

Det var så otroligt kul att träffa dem igår. Många skratt och kindpussar senare kunde vi äntligen lugna ner oss och börja prata. Hur obekvämt och konstigt är det förresten inte med kindpussar?! Jag blir lika klumpigt chockad varje gång. På samma gång som det var så fantastiskt att träffas var det väldigt sorgligt på samma gång. Vi har hela tiden haft det framför oss, att vi får träffa dem sen i Australien. Men nu då? När kommer vi att träffas igen? Troligtivis aldrig – vilket kastar en sorgsen känsla över tiden vi nu spenderar tillsammans. Jaaaja, jag vet. Jag är löjligt känslosam. Född så.

Jahapp vad har hänt sen Sydney då. Det går lätt att sammanfatta: REGN. Jag tror ärligt talat att vi har nån förbannelse kastad över oss (nån av er därhemma i kylan som får dåligt samvete?) för varje gång vi pratar med nån info tant eller random mänska på stan så säger de allihopa att regnet började på samma gång som vi kom. Innan dess har de bara haft sol. Fast nu när jag tittar ut genom fönstret har vi faktiskt sol. En stråle som tränger fram genom molnen. Det avgjorde saken. Nu blir det att leka turist.

Och förresten, den här gången får ni klara er utan bilder. Vet vet när det börjar regna igen.

CIAO ;) Maria

End of south Australia

Vi kom för några dagar sen in till Adeleide city på morgonen efter en svinkall natt på någon random rest area 100 km utanför staden. Morgonen började med en pig rescue. När vi vaknade hörde vi en massa grymtljud utanför bilen, där nosade omkring en pytteliten baby gris med bara ett öga. Vi gav den smörgås, gröt och vatten. Vi kunde ju inte lämna den ensam där. Så Emil och My körde iväg för att kolla efter någon närliggande grisfarm (eftersom den somnat bredvid hjulet på vår bil) men ingen saknade den lilla grisen. En av personerna de pratad med kom en stund senare till oss var vi stod parkerade med grisen. Till slut tog han grisen i bilen och körde iväg.  Innan han gasade iväg skämtade han ”it will end up on someones dinneplate sooner or later” =) Men vi tänkte att bättre d än att den svälter/fryser ihjäl och blir uppäten av myrorna där på parkeringen. Några minuter senare när vi körde mot Adeleide såg vi en 3-4 stycken bönder som stod parkerade brevid motorvägen. Helt klart letade de efter någonting. Vi frågade om dom saknade en gris och det gjorde dom. De fick direktiv om var dom kunde hitta gubben som tog hand om grisen. Så grisen blev räddad och vi hade inte en enögad liten gris på samvetet =)

Väl i Adeleide började vi morgonen med att utforska centrum. Vi fick gratis vinprovning vilket slutade med att vi köpte 3 vinflaskor till priset av 40 euro. En av flaskorna var t.o.m. värd 100 dollar i affären påstod vinexperten. Efter vinprovningen gick vi in på ett gratis museum som erbjöd intressant historia om hela Australien och t.o.m. andra länders kulturer. Sedan körde vi en bit för att hitta en lämplig plats att sova på den kommande natten. Vi lyckades hitta en lugn plats nära en å som rinner igenom Adelaide. Ingen störde oss på natten. Det är alltid lite knepigt att hitta någonstans att parkera över natten i en storstad när du ska sova i bilen. Fattar som int vem som har kommit på att det är olagligt att sova i sin egen bil. Vem stör man då man sover??

Nästa dag körde vi till en känd lyx choklad fabrik som heter Heighs. Vi fick en gratis guidad tour på 20 minuter och gratis choklad så pass mycket att vi alla måde illa och sköt upp pizza lunchen lite grann. Fy fan, varför är snabbmat billigare än vanlig hälsosam mat? Sedan körde vi en bit ut från centrum som heter Glenelg. Där gick vi omkring i små butiker menköpte ingenting. Avslutade visiten i Glenelg med att slinka in på en badanläggning för att duscha, detta utan att någon märkte.

Följande dag i Adeleide spenderade vi på central market och på en outlet shopping centre. Nu tog vi också farväl av Emil och My. Roligt hade vi, tack för den tiden. På eftermiddagen började vi den långa bilfärden tillbaka till östkusten. Detta innebar väldigt mycket körande. I onsdags körde vi 800km i sträck =/. Nu är vi I Sydney igen för vi ville få ena högtalaren i bilen utbytt för den var spräckt, Det är nämligen inte roligt att köra i flera timmar och lyssna till endast en högtalare. Idag börjar vi köra upp längs med kusten. Vi har inte planerat så mycket ännu, men nästa stopp blir antagligen Newcastle. Sedan närmar vi oss Byron Bay var vi har sällskap som väntar.  

Sista timmarna med Emil och My i Adeleide

Vin och ostkväll

Great oceanroad

kallt på kusten

den enögde grisen