Fraser Island

Hallååååå! Ni kan inte förstå hur otroligt bra vi hade det på Fraser Island! Så fruktansvärt skönt efter all inbrott-bil-polisutrednings strul. Nu har vi ett nytt fönster. Slår nån in ett fönster igen får Australien stora problem med två galna finnar. Fraser Island är altså världens största sandö. Där finns det mera sand än i någon öken nånstans i världen. Om jag inte minns fel så finns det mera sand där fastän man skulle slå ihop alla öknar tillsammans. En jävla massa sand altså. Det fanns också många underbart vackra gröna, blåa och ”genomskinliga” sjöar (altså vattnet tycktes inte ha nån färg, det var så himla klart). Där finner man då självfallet också ett av de fräshaste dricksvattnen i världen. Sanden har filtrerat vattnet i över 6000 år. Man kunde altså dricka vatten rakt ur sjöarna om man så ville. Vi blev indelade i mindre grupper på 7 personer. Varje grupp fick en 4WD jeep. Tommy blev självfallet nummer 1 chaffis i vår bil. Ni skulle ha sett vägarna altså. Eller vilka vägar. Det fanns ett litet centrum område med asfalt - mindre än Karis gågata. Så har ni ett begrepp om det J Resten var bara sand. Sand sand sand. Ibland lera och ibland nån tegelsten som var ditkastade för bättre grepp. Alla bilar fastnade nångång, utom VÅR BIL. Wohhoooo. När bilen tappade greppet på sanden kändes det precis som att köra på snö. Vi hade faktiskt en kille till som ville köra. Fast alla var livrädda då och frågade om inte Tommy kan fortsätta att köra. Stackarn J

Första dagen hade vi pangväder. Alla blev grillade till max. Andra dagen hade vi en hel del skurar, men det var helt okej. Intressant att se ön på det sättet också. Vi fyndade även en strandad haj vilken alla skulle pilla på. Tredje dagen hade vi skurar men också uppehåll. En helt lyckad trip altså. Man kan ju inte få allt ;) Det mesta av programmet gick ut på att bada, köra 4WD och ta bilder. Inte behöver man så mycket mera än det. Om kvällarna tog man lite goon (australienskt lådvin) och sällskapade runt. Första kvällen tog vi det lugnt. En av ledarna tog frivilliga med sig till stranden var vi satt i kolmörker medan han berättade om vissa stjärnor och sanna ”skräckhistorier” om vad som hänt på Fraser tidigare.  Exempelvis om den vita mannen som trängt ut 400 aborigin kvinnor och barn utför ett stup, Indian head kallades det. Hur mysigt som helst. Andra kvällen... ja jag vet inte vad som hände den andra kvällen. Vi började som kvällen innan, lite goon och gott sällskap. Mittiallt var klockan efter 4 på morgonen och vi stupade i säng. För att väckas av vår goa tyska ledare Hans klockan 7!!! Gissa om vi mådde dåligt. Grymt lyckad resa hur som helst. Sista kvällen på guesthouset bjöd huset på nachos med kött, ost och salsa. Skulle när som helst fara till Fraser igen J

Nu har vi med ny vindruta kört vidare till Agnes water, eller 1770 som det mera är känt som. Riktigt mysigt ställe. Imorgon tar vi första och sista surflektionen i Australien. 17 dollar för 3 timmar!!! Jämför det med 60 och 70 dollar som vi sett i resten av landet. Man bara måste ju. Efter 1770 tar nämligen vågorna slut och vattnet ersätts av KROKODILER. Så nu är det slutsimmat tills vi kommer till Tonga örarna altså. Om vi inte smiter in till nån hotell pool ;)

Javisst ja, det glömde jag ju bort. Nästa fredag blir det en 3 dagars segling tur till Whitsunday för att snorkla omkring i BARRIÄRREVET!!! Wohhoooooo kan det bli bättre?!?! Sen mailade också en kille oss idag som vi spenderade nyår med att han kommer att vara i samma stad när vi kommer tillbaks. Så då får vi se han igen. Skitkul. Nu ska vi och handla is till vårt hmmrrr, kylskåp. Sen blir det filmkväll med lite chips som laddning inför morgondagen.

Cheers Maria

still alive!

Det  har kommit klagomål över att jag inte skrivit på länge så här kommer några rader. Vi spenderade över en vecka hos Ryder och Amanda i Lennox. Det var så roligt att träffa dom igen men tillika var det lite sorligt då vi kanske aldrig mera ser dom igen. Men vi lever i tron att vi kommer att åka till Australien igen och då kan vi träffas. Vi hade verkligen ett bra tillfälle att vila upp oss efter allt resande. Fast vi tog det väldigt lugnt hann vi med lite surfing, cykling, pilates, och vandring. Jag blev förälskad i surfing, men tillika kändes det fel för jag vet att denna livstil inte går att införa i vårt land. Men roligt var det, kanske vi provar på det ännu några gånger förrän vågorna tar slut då vi närmar oss barriärrevet.

Efter Lennox och Byron körde vi vidare till en liten by som heter Nimbin. Där är man inte blyg med att röka vad växtligheten har att erbjuda här på vår jord. Då vi gick på gatan kom varannan och fråga om vi vill köpa lite rökbart, mushrooms eller muffinsar. Vi avstod från dessa vänliga erbjudanden fast Maria va lite sugen på muffinsar =) Vi stannade endast 1 timme där delvis pågrund av vädret men mest för att det va så jävla creepy fiilis där. I nästa lilla by köpte vi takeaway pizza, svingoda va dom. Vi hölls mätta tills nästa morgon då det var dags för Mt Warning. Före vi kom till toppen av berget gick vi igenom regnskog som ändrade stegvis då man kom högre upp. Vackert, vackert! Däremot va toppen en liten besvikelse då vi såg absolut ingenting på grund av molnen. Men det kändes ändå bra att vara på toppen av berget, man kunde känna att man vistades väldigt högt uppe. Joo, förresten såg vi en lång fet orm som låg och solade, tur fan att det var på några meters avstånd. Jag tror att det bara var en ofarlig pytonorm men ändå.

Efter bergsäventyret hade vi guldkusten framför oss. Vi hade bara hört mera eller mindre dåliga saker om hela guldkusten så vi susade ganska fort förbi denna kustremsa. I Brisbane ville vi dock stanna för att se hur allting var efter översvämningarna och så men vi kunde inte se några tydliga tecken på någon förstörelse. Kanske vi va på fel områden, inte  vet jag.  Jag tappade fullständigt humöret då vi kom in i centrum och började söka parkering, billigaste vi hittade va 5dollar för 20 minuter, noh d ju billigt d!! Vi körde ut från centrum och hittade till slut en parkering med rimliga priser. En annan sak jag fullständig har tappat nerverna på är Australiens sätt att använda vägskyltar. Det är ingen brist på skyltarna men placeringen borde defintivt diskuteras här. Om man kommer in i en korsning och en skylt pekar till höger till den destination man önskar komma till borde det inte då vara just den korsningen och inte den följande?? Detta har hänt väldigt många gånger under vår roadtrip och varje gång skulle jag vilja gå och riva upp skylten och placera den rätt.

Ett stort och populärt zoo av Steve Irwin (CRIKEY!) låg bara en timma norrut från Brisbane. Vi är inte riktigt stor vän av zoo överlag men vi va nog imponerade. Massor med djur, krokodiler, tigrar, elefanter + typ alla djur som Australien har i det vilda.  Vi gick omkring i 8 timmar och tog bilder av alla lustiga varelser.

En liten motgång här på vår resa har inträffat. Nämligen någon jävla idiot har slagit sönder fönstret i vår bil. Denna idiot hade sökt igenom allt i bilen i hopp om att hitta något värdefullt. Vi hade denna natt tagit in på ett hostel och tagit med oss alla värdesaker förutom en digikamera. Detta var kameran som tog bilder med svarta prickar som vi inte använt på några veckor just därför. Synd nog ersätter vår försäkring inte elektronik som blivit stulet från bilen. Polisen kallades på plats och vi fick en polisanmälan gjord. Tydligen hade 2 andra bilar på samma gata råkat ut för samma öde. Vi är bara glada att vi inte hade allting i bilen som dom andra hade, det skulle definitivt ha krossat oss med alla bilder, pass, kreditkort och pengar. Vi var ändå tvungna at betala en självrisk på 125$ per man för den söndriga rutan. Fattar int att vi måste betala skiten fast det var frågan om ett inbrott. Svider nog definitivt lite. Hela dagen gick åt att vänta på polisen, besöka polis stationen, föra bilen till reparations firman etc etc.

Det var allt för den här gången, nästa gång skriver vi lite om Frazer island som vi redan har gjort men det skulle bli lite för mycket text nu.

härlig känsla

ligger väl någonting i det där =)

vår "utsikt" från mt warning

croc show

gill grissom i farten

BBQ med Ryder och Amanda

mr python

int e d lätt =)

Lennox & Byron Bay

Så har jag och Tommy firat vår 3-års dag!!! Vi bestämde oss för att inte göra en stor grej av det så vi höll det enkelt genom att utforska Byron Bay och skämma bort varandra dagen lång. Dagen började med att Tommy bjussade på en dyr och utsökt lunch på Balcony, charmigaste restaurangen i Byron med utsikt över staden. Sen promenerade vi den måttligt långa, men definitivt pulshöjande megatunga, lighthouse promenaden i så fel kläder som det bara kunde bli. Jag i ”finklänning” och smink och Tommy i skjorta och jeans. Flip flopsen skavde sönder huden mellan tårna. Vädret den dagen var sisådär 35 grader och stekande sol. Vi som trodde det skulle vara mulet och svalt. Nåväl, värre kan man väl vara med om. Energin behövde snabbt fyllas på efter detta så vi båda provade för första gången nånsin på fish and chips. Fy fan va äckligt, för att inte säga TRÅKIGT! Förstår inte hur det kan vara en snabbmatsklassiker. Dyrt var det också, om man tänker efter vad man riktigt fick på tallriken. Via supermarket efter lite snacks för att sen äntligen få prova på Lounge cinema. Världens mysigaste bio. Man satt i fåtöljer, säckpåsar och kunde ligga på golvet på madrass-aktiga saker. Dessutom fick man köpa öl, sprit och mat från baren bredvid att ta med in. Stor hit kan jag lova. Vem är först att fixa upp nåt sånt i Finland?! Vi var väldigt romantiska och såg på the Fighter (host). Christian Bale.. e så jäkla BRA. Som den sista i världen som inte sett Psycho måste jag väl ta itu med tillbaka i Finland sen. Har troligtvis sett resten av hans filmer. Kvällen avslutades på stranden med den vackra månutsikten. Jaaja. Smöret droppar J

Det jag inte nämnt är att vi fått EN NY KAMERA! Wohhooooo. Den är alldeles suberb! Återigen är det superkul att fotografera och det värker i bröstet när man ser kvalitén (iallafall i jämförelse med våra tidigare kameror). 100 dollar kostade den, jaijjamensan. Begagnad Sony Cybershot bla bla bla av Amanda och Ryder. Peeeerrrfekt.

Vad mera... mjooo idag provade vi på att surfa för första gången!!! Vi fick inte riktigt den lättaste starten av de stora och täta vågorna på Lennox strand. Sen hade vi världens största, tyngsta och klumpigaste surfboard. Men den var ju gratis förstås ;) En gratis instruktör fick vi också. Super atletiska Una, en av våra ”rumskompisar”. Jäklar vad svårt det är. Ser så grymt lätt ut när man tittar på surfarna. Med betoning på tittar. Att personligen vara ute i havet var snäppet mera kaotiskt. Haha. Men vi lyckades båda stå upp. Tommy flera gånger mera eftersom han provade flera gånger mera. Själv lyckades jag riva upp knäet men det har sjukskötarn tagit hand om. Tommy fick brädan i skallen men tjockhudad som har är gick det bra J Imorgon ska vi prova hyra en surfboard, den vi hade nu var faktiskt jobbigt gammal och hopplös. Det svåraste var att bara slippa ut i havet med den, vågorna smällde bort den (och mej) otaliga gånger. Men KUL var det. En utmaning att ta itu med J

Ser man skillnad på oss och den australienska surfaren? :)

Nu är det löööördagskväll och vi ska... ska... kanske ta en promenad och sen hoppa i säng. Hej hej igen, Tommy och Maria 80 år gamla. Kanske vi slår på stort och kikar på en film också. Vi kan överraska ibland ;)

Go’ helg och kram på er alla! Maria

lyxigt värre

Kan ni förstå det här; vi har en säng (ok madrass på golvet), dusch och wessa! Vi är i ett HUS! Alldeles otroligt så skönt det är. Vi är altså i Lennox, nära Byron Bay, och hälsar på Amanda & Ryder. De är 5 stycken som delar på lyan pluss oss två nu då. Det har störtregnat hela natten och förmiddagen, och vi har varit INOMHUS! Inga blöta sängkläder, trånghet, myggor, smuts eller matrester i sängen. I feel like a princess in a castle. Vi har även en vattenkokare <3 jag kokar te en gång i timmen och bara njuter!!!

Det var så otroligt kul att träffa dem igår. Många skratt och kindpussar senare kunde vi äntligen lugna ner oss och börja prata. Hur obekvämt och konstigt är det förresten inte med kindpussar?! Jag blir lika klumpigt chockad varje gång. På samma gång som det var så fantastiskt att träffas var det väldigt sorgligt på samma gång. Vi har hela tiden haft det framför oss, att vi får träffa dem sen i Australien. Men nu då? När kommer vi att träffas igen? Troligtivis aldrig – vilket kastar en sorgsen känsla över tiden vi nu spenderar tillsammans. Jaaaja, jag vet. Jag är löjligt känslosam. Född så.

Jahapp vad har hänt sen Sydney då. Det går lätt att sammanfatta: REGN. Jag tror ärligt talat att vi har nån förbannelse kastad över oss (nån av er därhemma i kylan som får dåligt samvete?) för varje gång vi pratar med nån info tant eller random mänska på stan så säger de allihopa att regnet började på samma gång som vi kom. Innan dess har de bara haft sol. Fast nu när jag tittar ut genom fönstret har vi faktiskt sol. En stråle som tränger fram genom molnen. Det avgjorde saken. Nu blir det att leka turist.

Och förresten, den här gången får ni klara er utan bilder. Vet vet när det börjar regna igen.

CIAO ;) Maria

End of south Australia

Vi kom för några dagar sen in till Adeleide city på morgonen efter en svinkall natt på någon random rest area 100 km utanför staden. Morgonen började med en pig rescue. När vi vaknade hörde vi en massa grymtljud utanför bilen, där nosade omkring en pytteliten baby gris med bara ett öga. Vi gav den smörgås, gröt och vatten. Vi kunde ju inte lämna den ensam där. Så Emil och My körde iväg för att kolla efter någon närliggande grisfarm (eftersom den somnat bredvid hjulet på vår bil) men ingen saknade den lilla grisen. En av personerna de pratad med kom en stund senare till oss var vi stod parkerade med grisen. Till slut tog han grisen i bilen och körde iväg.  Innan han gasade iväg skämtade han ”it will end up on someones dinneplate sooner or later” =) Men vi tänkte att bättre d än att den svälter/fryser ihjäl och blir uppäten av myrorna där på parkeringen. Några minuter senare när vi körde mot Adeleide såg vi en 3-4 stycken bönder som stod parkerade brevid motorvägen. Helt klart letade de efter någonting. Vi frågade om dom saknade en gris och det gjorde dom. De fick direktiv om var dom kunde hitta gubben som tog hand om grisen. Så grisen blev räddad och vi hade inte en enögad liten gris på samvetet =)

Väl i Adeleide började vi morgonen med att utforska centrum. Vi fick gratis vinprovning vilket slutade med att vi köpte 3 vinflaskor till priset av 40 euro. En av flaskorna var t.o.m. värd 100 dollar i affären påstod vinexperten. Efter vinprovningen gick vi in på ett gratis museum som erbjöd intressant historia om hela Australien och t.o.m. andra länders kulturer. Sedan körde vi en bit för att hitta en lämplig plats att sova på den kommande natten. Vi lyckades hitta en lugn plats nära en å som rinner igenom Adelaide. Ingen störde oss på natten. Det är alltid lite knepigt att hitta någonstans att parkera över natten i en storstad när du ska sova i bilen. Fattar som int vem som har kommit på att det är olagligt att sova i sin egen bil. Vem stör man då man sover??

Nästa dag körde vi till en känd lyx choklad fabrik som heter Heighs. Vi fick en gratis guidad tour på 20 minuter och gratis choklad så pass mycket att vi alla måde illa och sköt upp pizza lunchen lite grann. Fy fan, varför är snabbmat billigare än vanlig hälsosam mat? Sedan körde vi en bit ut från centrum som heter Glenelg. Där gick vi omkring i små butiker menköpte ingenting. Avslutade visiten i Glenelg med att slinka in på en badanläggning för att duscha, detta utan att någon märkte.

Följande dag i Adeleide spenderade vi på central market och på en outlet shopping centre. Nu tog vi också farväl av Emil och My. Roligt hade vi, tack för den tiden. På eftermiddagen började vi den långa bilfärden tillbaka till östkusten. Detta innebar väldigt mycket körande. I onsdags körde vi 800km i sträck =/. Nu är vi I Sydney igen för vi ville få ena högtalaren i bilen utbytt för den var spräckt, Det är nämligen inte roligt att köra i flera timmar och lyssna till endast en högtalare. Idag börjar vi köra upp längs med kusten. Vi har inte planerat så mycket ännu, men nästa stopp blir antagligen Newcastle. Sedan närmar vi oss Byron Bay var vi har sällskap som väntar.  

Sista timmarna med Emil och My i Adeleide

Vin och ostkväll

Great oceanroad

kallt på kusten

den enögde grisen

döööööööö

 Tjosan! Vad vi bjussar på regelbundna uppdateringar. Jag lovade ju det! Tror jag... iallafall har jag tänkt det J Sen senast har jag lyckats gå vilse i en regnskog ensam på kvällen. Spåret var 1 km långt. Drummer trail hette väl det. Och ja, jag gick vilse. Definitivt inte det stoltaste ögonblicket i mitt liv. 4 km senare hittade jag ut. Fy fan va läskigt. Pinsamt och läskigt.

Nu har vi också äntligen sett Melbourne. Så fin stad. Dit far vi igen när vi kör tillbaka till östkusten. Man behöver definitivt mera än en dag där. Första prioriteringen när vi kom dit var IKEA. Haha. Så nu har vi varsin varm IKEA fleece filt som definitivt behövs i det här kyliga landet. Sen på radion hörde vi att de lovar 41 grader till söndagen. Så kan det gå. Dessutom köpte vi svensk korv, pepparkakskola och svarta fiskgodisar. Namiiiii. Efter det här gick vi igenom huvudgatan och såg världens fiilisband. Fyra spanska gatumusikanter sjöng och spelade inför en enorm publik. Vi ville offra vår dyrbara Melbourne tid för dem men de tog paus och vi fortsatte. Vi var superturistiga och tog sightseeing bussen runt stan, hoppade ut vid Royal Botanic Gardens och gick igenom parkområdet och fotograferade fåglar. Hej, vi heter Maria och Tommy och är 80 år gamla. Men kul var det. Mera hann vi inte med, solen började gå ner och vi skulle hitta nästa campingplats. Det var nu DET hände. Skräckhistorien. Det vi kommer att berätta åt barnbarnen. 

Vi hade äntligen kommit fram. Vi parkerade återigen brever våra svenska medresenärer och allt var bra. Vi flyttade grejjerna från bilen och borstade tänderna. Sen kröp vi in igen. Jag skulle precis ta bort linserna när... Jag såg en megastorhårigtarantellaaktigspindelmedlångaben!!!!!!!!!!!!!! I VÅR BIL! I VÅRT TAK! Jag stirrade med öppen mun och funderade hur jag smidigt skulle få med mej linsvätskan ut när Tommy såg min min, vände sig om och skrek ”VITTUUUUUUUUUUU”. ”VITTU VITTU VITTUUUUUUUUU”. Jag skrek allt vad jag kunde, linsvätskan flög ut på lakanen och vi ramlade ut ur bilen. Fy fan säger jag bara. Uuuuuuusch. Det var så jävla obehagligt och äckligt. Vår bil var invaderad och våldtagen. Svenskarna trodde först att vi hade nåt mega gräl på gång när vi båda tjöt och ropade åt varandra om hur vi skulle fixa situationen. Sen tittade dom ut och jag förklarade denhemskastesituationenivärlden. ”Jaaaja”, så fick vi deras instant insect killing spray och tvättbalja. ”Spruta på den och fånga upp den på samma gång”. ”Eeeeh” sa jag, och gav vapnena till Tommy. Sen såg dom DEN. I taket. På andra sidan. Den rörde på sig. ”Jävvvlar va stor, de e ju en sånn”. JA. USCH. Får gåshud nu bara av att skriva om saken. Tommy sprutade för fullt på spindeläcklet som bara gick lite åt sidan, närmare lampan. Shit. Så höll katt och råtta situationen på tills Tommy svepte med baljan i taket, skrek som en tjej, och svishade odjuret och baljan ut. All vår trygghet vi känt i bilen svishades ut på samma gång. Det kändes inte alls bra att krypa in igen och börja sova. Båda vi drömde återupprepade mardrömmar och sov väldigt oroligt. Jag vaknade mitt i natten, lös med ficklampan på samma ställe var vi först såg DEN och runtom i bilen. Detta hände återupprepade gånger. Trots att situationen var uppredd. V i l k e t   d e n  i n t e  v a r .

Morgonen har kommit och det är dags att börja laga morgonmål. Jag pillar igen med linserna medan Tommy öppnade framdörrarna för att slippa till maten. ”Nääää-ä Maria, du kommer aldrig att tro d här” ... Jag kände hur allt obehag kom tillbaks. ”Du behöver int vara rädd, kom bara”. Klart. Aldrig att jag skulle ha stannat i bilen. Och där var den. Spindeljäveln var fortfarande kvar I BILEN. På insidan av dörren på något konstigt sätt. Vi kunde inte fatta det. Så himla ofattbart. Nu skulle den dö. Döööööö. Instant killing sprayet hade vi fått behålla och nu skulle det användas. Tommy sprutade för fullt på den när den fortfarande låg på dörren. Massa sprut senare föll den ner och knyckte med benen och fortsatte att kräla långsamt bort från bilen. Han sprayade mera. Den fortsatte röra på sig. ”Liiid spindeläckel, liiiid”. Men den dog ju aldrig. Så då tog jag sprayet och sprayade tills hela krypet var vitt. Den fortsatte att röra på benen men var iallafall stilla. Vi kände att vi fått vår hämnd och orkade inte titta mera. Till sist dog den väl. USCH. Usch usch usch. Nu kvällen efter tittar jag fortsättningsvis bakåt i bilen till samma plats var vi först såg DEN.

Idag började vår resa på den kända Great Ocean Road. I Torque, som inleder sträckan, har vi gått på surfmuseum och besökt legendariska Bells beach. Snart blir det att själva prova på hur det känns. Lär finnas massor med möjligheter de kommande 100 kilometrarna. We’ll let you know how it goes J

Nu måste jag stänga datorn och koncentrera mig på att återfå en lugn andning så jag nångång får sömn inatt. Måste tänka på regnbågar, sockervadd och andra ofarliga saker.

GODNATT - Maria

dööööööööööööööööööö

raport från Oz

Nu har vi varit borta cirka 4 månader. Kan int fatta hur snabbt tiden går. Vi har snart sovit fyra veckor i vår uber snygga Ford Falcon stationvagon. Madrassen vi sover på i bilen är cirka 5 cent tjock men däremot är våra dynor cirka 50 cent tjocka så ibland kan det värka lite i höften och nacken på morgonen men för det mesta sover vi faktist rätt så bra i bilen. De första nätterna var nog på gränsen till helvetiska. Det var kallt och regnade massor, allt var blött och man höll på att frysa ihjäl om nätterna. Beroende på vädret fungerar vår bil antingen som kylskåp eller bastu, så vi hade olika bekvämligheter från dag till dag. Trots att vår bil har sina brister och det inte alltid är det mest praktiska när det tex regnar börjar vår vinröda ford kännas som ”home”. Det är något otroligt vad man sparar in pengar på att bo i bilen, en natt i ett hostel kostar minst 25dollar, medan vår dubbelsäng i baksätet är gratis. En sak som jag älskar i bilen är en liten portable cooker som den heter som bara är för behändig. Jag tror jag skall börja importera dom till Finland när vi kommer hem =)

Som ni kanske råkat se på nyheterna också i Finland att Australien drabbas i vissa delar av sällan skådade översvämningar. Det är för jävligt för de människor som blivit drabbade i Queensland. Här i Victoria pågår också översvämningar, men ännu är vi på säkert avstånd från det. Det positiva är ju att Australien är ett land som borde klara av att ta sig på benen efter sånt här. Infrastruktur går alltid att reparera trots att det tar tid, men det går ju sedan inte med liven som gick förlorade. Före eller senare är det ju meningen att vi skall till Queensland då vårt flyg går från Cairns i slutet av mars. Men dit är ännu länge och före det skall vi till Byron Bay och hälsa på Ryder och Amanda. Jag antar att vi där tar beslutet om vi verkligen vill ta oss upp hela vägen till Cairns eller ändra flygbiljetterna och flyga ut från sydligare breddagrader.

Den senaste veckan har vi rest tillsammans med ett svenskt par. Dom har en likadan stationwagon som vi. Vi träffade Emil och My på en camping på ninety mile beach i South Gippsland. Nu är vi på Philip Island bara 1,5h från Melbourne. Den ursprungliga tanken med att komma hit till P I var att se the penguin parade då cirka 1000pengvinder tar i land på en strand här på ön. Men efter att vi besökte info stället och fick lite inormation om denna parad så kändes det inte riktigt som vi skulle vilja betala 20 dollar för denna show. Det var bara för mycket familjeturist cirkus över det hela. Som nästa blir det att köra den omtalade Great Ocean road som lär vara väldigt vacker, så detta ser vi fram emot. Denna sräcka längs med kusten har Emil och My redan upplevt så vi kommer antagligen att skiljas åt inom d närmaste dagarna. Men roligt har vi haft det.

Ja och snart måste man väl börja egna en tanke till vad man skall göra i sommar och för att inte tala om hösten. O fy fan, vad jobbit att ens tänka tanken att man måste tänka på saken =)

D va mina tankar för denna gång. Kanske jag återkommer om jag orkar.

hetaste modet
Hungrig papegoja
Det är inte bara varmt i Australien
Maria, Emil och My

En het dag

country dans