måndag 31 januari 2011

döööööööö

 Tjosan! Vad vi bjussar på regelbundna uppdateringar. Jag lovade ju det! Tror jag... iallafall har jag tänkt det J Sen senast har jag lyckats gå vilse i en regnskog ensam på kvällen. Spåret var 1 km långt. Drummer trail hette väl det. Och ja, jag gick vilse. Definitivt inte det stoltaste ögonblicket i mitt liv. 4 km senare hittade jag ut. Fy fan va läskigt. Pinsamt och läskigt.

Nu har vi också äntligen sett Melbourne. Så fin stad. Dit far vi igen när vi kör tillbaka till östkusten. Man behöver definitivt mera än en dag där. Första prioriteringen när vi kom dit var IKEA. Haha. Så nu har vi varsin varm IKEA fleece filt som definitivt behövs i det här kyliga landet. Sen på radion hörde vi att de lovar 41 grader till söndagen. Så kan det gå. Dessutom köpte vi svensk korv, pepparkakskola och svarta fiskgodisar. Namiiiii. Efter det här gick vi igenom huvudgatan och såg världens fiilisband. Fyra spanska gatumusikanter sjöng och spelade inför en enorm publik. Vi ville offra vår dyrbara Melbourne tid för dem men de tog paus och vi fortsatte. Vi var superturistiga och tog sightseeing bussen runt stan, hoppade ut vid Royal Botanic Gardens och gick igenom parkområdet och fotograferade fåglar. Hej, vi heter Maria och Tommy och är 80 år gamla. Men kul var det. Mera hann vi inte med, solen började gå ner och vi skulle hitta nästa campingplats. Det var nu DET hände. Skräckhistorien. Det vi kommer att berätta åt barnbarnen. 
















Vi hade äntligen kommit fram. Vi parkerade återigen brever våra svenska medresenärer och allt var bra. Vi flyttade grejjerna från bilen och borstade tänderna. Sen kröp vi in igen. Jag skulle precis ta bort linserna när... Jag såg en megastorhårigtarantellaaktigspindelmedlångaben!!!!!!!!!!!!!! I VÅR BIL! I VÅRT TAK! Jag stirrade med öppen mun och funderade hur jag smidigt skulle få med mej linsvätskan ut när Tommy såg min min, vände sig om och skrek ”VITTUUUUUUUUUUU”. ”VITTU VITTU VITTUUUUUUUUU”. Jag skrek allt vad jag kunde, linsvätskan flög ut på lakanen och vi ramlade ut ur bilen. Fy fan säger jag bara. Uuuuuuusch. Det var så jävla obehagligt och äckligt. Vår bil var invaderad och våldtagen. Svenskarna trodde först att vi hade nåt mega gräl på gång när vi båda tjöt och ropade åt varandra om hur vi skulle fixa situationen. Sen tittade dom ut och jag förklarade denhemskastesituationenivärlden. ”Jaaaja”, så fick vi deras instant insect killing spray och tvättbalja. ”Spruta på den och fånga upp den på samma gång”. ”Eeeeh” sa jag, och gav vapnena till Tommy. Sen såg dom DEN. I taket. På andra sidan. Den rörde på sig. ”Jävvvlar va stor, de e ju en sånn”. JA. USCH. Får gåshud nu bara av att skriva om saken. Tommy sprutade för fullt på spindeläcklet som bara gick lite åt sidan, närmare lampan. Shit. Så höll katt och råtta situationen på tills Tommy svepte med baljan i taket, skrek som en tjej, och svishade odjuret och baljan ut. All vår trygghet vi känt i bilen svishades ut på samma gång. Det kändes inte alls bra att krypa in igen och börja sova. Båda vi drömde återupprepade mardrömmar och sov väldigt oroligt. Jag vaknade mitt i natten, lös med ficklampan på samma ställe var vi först såg DEN och runtom i bilen. Detta hände återupprepade gånger. Trots att situationen var uppredd. V i l k e t   d e n  i n t e  v a r .

Morgonen har kommit och det är dags att börja laga morgonmål. Jag pillar igen med linserna medan Tommy öppnade framdörrarna för att slippa till maten. ”Nääää-ä Maria, du kommer aldrig att tro d här” ... Jag kände hur allt obehag kom tillbaks. ”Du behöver int vara rädd, kom bara”. Klart. Aldrig att jag skulle ha stannat i bilen. Och där var den. Spindeljäveln var fortfarande kvar I BILEN. På insidan av dörren på något konstigt sätt. Vi kunde inte fatta det. Så himla ofattbart. Nu skulle den dö. Döööööö. Instant killing sprayet hade vi fått behålla och nu skulle det användas. Tommy sprutade för fullt på den när den fortfarande låg på dörren. Massa sprut senare föll den ner och knyckte med benen och fortsatte att kräla långsamt bort från bilen. Han sprayade mera. Den fortsatte röra på sig. ”Liiid spindeläckel, liiiid”. Men den dog ju aldrig. Så då tog jag sprayet och sprayade tills hela krypet var vitt. Den fortsatte att röra på benen men var iallafall stilla. Vi kände att vi fått vår hämnd och orkade inte titta mera. Till sist dog den väl. USCH. Usch usch usch. Nu kvällen efter tittar jag fortsättningsvis bakåt i bilen till samma plats var vi först såg DEN.

Idag började vår resa på den kända Great Ocean Road. I Torque, som inleder sträckan, har vi gått på surfmuseum och besökt legendariska Bells beach. Snart blir det att själva prova på hur det känns. Lär finnas massor med möjligheter de kommande 100 kilometrarna. We’ll let you know how it goes J

Nu måste jag stänga datorn och koncentrera mig på att återfå en lugn andning så jag nångång får sömn inatt. Måste tänka på regnbågar, sockervadd och andra ofarliga saker.

GODNATT - Maria





dööööööööööööööööööö

12 kommentarer:

  1. Jag ryser, fy vad hemskt och livsfarligt. Det är ju de här hemska insekterna man har hört om då det gäller Australien. Kolla bilen med jämna mellanrum i alla vrår så ni inte har någon fripassagerare med i ert nuvarande "hem".
    Kramar

    SvaraRadera
  2. Hahaha, Maria du skriver så härligt! Jag har suttit och skrattat så tårarna rann då jag läste om "äcklet". Måste fixa till mascaran nu innan jag går till jobbet. Tack för underhållande läsning, nu känns det inte lika tungt att det är måndag igen. :) Jag hoppas ni inte får flera äckliga fripassagerare under resan! Ha det gott! kram

    SvaraRadera
  3. Haha. Var nästan säker att det skulle varit en orm på besök i stället för att spindel kom tillbaka. Fyy f***n va obehagligt. Sov med starkaste giftet du hittar under kudden!

    SvaraRadera
  4. Hej Maria & Tommy.
    Jag e ledig, och åt en god lunch här hemma med Eetu, som sa när han fo tibax ti jobbet, kolla Marias blogg, sa han. E de någo skillt fråga jag. Nåh, de e en såndär djur-juttu, sa han och såg lite konstig ut. Jag satt mig vid datorn....jag är alltid intresserad av "djur-juttun". Men efter att ni lämnat spanjorerna med sin gatumusik och ni landat tillbaka på camping-platsen och börjar förbereda natten, börjar min mage med den goda lunchen att rotera. Till saken hör att jag när jag var ung led av svår patologisk ankrofobi. Jag tänkte en gång spränga vår lilla toalett på Köpmansgatan när jag före jag skulle på jobb skulle ha livet av en spindel. Först spruta jag halv aerosolflaska med hårspray på spindeln, som först stelna men sen efter att jag spraya lite till fick benen igång igen - var finns tändstickorna...(och var är förståndet) tänder eld på spindeln...som nog brinner opp. begriper inte olyckan jag tydligen undkommer..försenar mig från jobbet och så vidare.
    Din skildring av denna spindel...nej, nej, guuuud så ryyysligt.Jag tycker jag t o m kan se dens ögon på fotot. Inget kramisdjur dethär heller. Jag skulle själv varje kväll ta ut ALLT från bilen, men ni kanske tar det lugnare i varje fall.
    Trots allt var det en jätte underhållande berättelse, det kan jag inte neka.
    Kram till er två.
    Sanna/mamma

    SvaraRadera
  5. Hej på er resenärer... ni håller då spänningen uppe. Underhållande läsning för oss = otäcka upplevelser för er :) hoppas att ni har flera upplevelser men att de inte är så otäcka.
    Många hälsningar Mika

    SvaraRadera
  6. UUUUSSSCCCCCHHHHHHH fy fan va äckligt!!! De va nog en nasty spindel de!!! Hoppas ni int behöver se nå fler såna i framtiden. Men som du sa, någo ni kan berätta åt barbarnen :D HA de bra!!! KRAM

    SvaraRadera
  7. Hej Maria o Tommy.
    Jag vet att det gör inte er upplevelse alls lättare att hantera, men Eetu/pappas teori är den att det fanns 2 (två!!) av DOM där i bilen.
    Att på det viset .....ändå vill vi höra om mera upplevelser
    hälsningar sanna

    SvaraRadera
  8. Men härregyyyyyyyd! Usch o fy. Huuuuuuui! Ryser bara jag tänker på det. Men va skönt att ni är okej.. får hålla med föregående talare - vilka upplevelser ni är med om! Fortsätt spraya och sköt om er! ;-) KRAM <3

    SvaraRadera
  9. uuuj, vilken pärs! Men på samma gång så underhållande skrivet så man kan inte annat än ryckas med i händelsen trots att man inte var där..

    Ta hand om er!
    /joachim

    SvaraRadera
  10. Eva på Djupsvängen2 februari 2011 17:55

    Vilken underhållande läsning! Fast jag inte lider av spindelfobi så ryser jag ändå när jag såg bilder av "odjuret". Fy sjutton!
    Ha det så bra! Här är + grader och regnar lite.

    SvaraRadera
  11. herriguuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuud. ja tror att jag sku ha fått en hjärtattack o dött på fläcken!!!!!!!!!!! Du var strong gumman o tur att din riddare kom till undersättning (så gott han kona iaf) ;D Dedär blir nog minsan e skräckstory för barnbarnen!!!! fy-yyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyy

    SvaraRadera
  12. usch så hemsk men ja tror jag aldrig skrattat så där mycket! :)

    SvaraRadera