Lennox & Byron Bay

Så har jag och Tommy firat vår 3-års dag!!! Vi bestämde oss för att inte göra en stor grej av det så vi höll det enkelt genom att utforska Byron Bay och skämma bort varandra dagen lång. Dagen började med att Tommy bjussade på en dyr och utsökt lunch på Balcony, charmigaste restaurangen i Byron med utsikt över staden. Sen promenerade vi den måttligt långa, men definitivt pulshöjande megatunga, lighthouse promenaden i så fel kläder som det bara kunde bli. Jag i ”finklänning” och smink och Tommy i skjorta och jeans. Flip flopsen skavde sönder huden mellan tårna. Vädret den dagen var sisådär 35 grader och stekande sol. Vi som trodde det skulle vara mulet och svalt. Nåväl, värre kan man väl vara med om. Energin behövde snabbt fyllas på efter detta så vi båda provade för första gången nånsin på fish and chips. Fy fan va äckligt, för att inte säga TRÅKIGT! Förstår inte hur det kan vara en snabbmatsklassiker. Dyrt var det också, om man tänker efter vad man riktigt fick på tallriken. Via supermarket efter lite snacks för att sen äntligen få prova på Lounge cinema. Världens mysigaste bio. Man satt i fåtöljer, säckpåsar och kunde ligga på golvet på madrass-aktiga saker. Dessutom fick man köpa öl, sprit och mat från baren bredvid att ta med in. Stor hit kan jag lova. Vem är först att fixa upp nåt sånt i Finland?! Vi var väldigt romantiska och såg på the Fighter (host). Christian Bale.. e så jäkla BRA. Som den sista i världen som inte sett Psycho måste jag väl ta itu med tillbaka i Finland sen. Har troligtvis sett resten av hans filmer. Kvällen avslutades på stranden med den vackra månutsikten. Jaaja. Smöret droppar J

Det jag inte nämnt är att vi fått EN NY KAMERA! Wohhooooo. Den är alldeles suberb! Återigen är det superkul att fotografera och det värker i bröstet när man ser kvalitén (iallafall i jämförelse med våra tidigare kameror). 100 dollar kostade den, jaijjamensan. Begagnad Sony Cybershot bla bla bla av Amanda och Ryder. Peeeerrrfekt.

Vad mera... mjooo idag provade vi på att surfa för första gången!!! Vi fick inte riktigt den lättaste starten av de stora och täta vågorna på Lennox strand. Sen hade vi världens största, tyngsta och klumpigaste surfboard. Men den var ju gratis förstås ;) En gratis instruktör fick vi också. Super atletiska Una, en av våra ”rumskompisar”. Jäklar vad svårt det är. Ser så grymt lätt ut när man tittar på surfarna. Med betoning på tittar. Att personligen vara ute i havet var snäppet mera kaotiskt. Haha. Men vi lyckades båda stå upp. Tommy flera gånger mera eftersom han provade flera gånger mera. Själv lyckades jag riva upp knäet men det har sjukskötarn tagit hand om. Tommy fick brädan i skallen men tjockhudad som har är gick det bra J Imorgon ska vi prova hyra en surfboard, den vi hade nu var faktiskt jobbigt gammal och hopplös. Det svåraste var att bara slippa ut i havet med den, vågorna smällde bort den (och mej) otaliga gånger. Men KUL var det. En utmaning att ta itu med J

Ser man skillnad på oss och den australienska surfaren? :)

Nu är det löööördagskväll och vi ska... ska... kanske ta en promenad och sen hoppa i säng. Hej hej igen, Tommy och Maria 80 år gamla. Kanske vi slår på stort och kikar på en film också. Vi kan överraska ibland ;)

Go’ helg och kram på er alla! Maria

lyxigt värre

Kan ni förstå det här; vi har en säng (ok madrass på golvet), dusch och wessa! Vi är i ett HUS! Alldeles otroligt så skönt det är. Vi är altså i Lennox, nära Byron Bay, och hälsar på Amanda & Ryder. De är 5 stycken som delar på lyan pluss oss två nu då. Det har störtregnat hela natten och förmiddagen, och vi har varit INOMHUS! Inga blöta sängkläder, trånghet, myggor, smuts eller matrester i sängen. I feel like a princess in a castle. Vi har även en vattenkokare <3 jag kokar te en gång i timmen och bara njuter!!!

Det var så otroligt kul att träffa dem igår. Många skratt och kindpussar senare kunde vi äntligen lugna ner oss och börja prata. Hur obekvämt och konstigt är det förresten inte med kindpussar?! Jag blir lika klumpigt chockad varje gång. På samma gång som det var så fantastiskt att träffas var det väldigt sorgligt på samma gång. Vi har hela tiden haft det framför oss, att vi får träffa dem sen i Australien. Men nu då? När kommer vi att träffas igen? Troligtivis aldrig – vilket kastar en sorgsen känsla över tiden vi nu spenderar tillsammans. Jaaaja, jag vet. Jag är löjligt känslosam. Född så.

Jahapp vad har hänt sen Sydney då. Det går lätt att sammanfatta: REGN. Jag tror ärligt talat att vi har nån förbannelse kastad över oss (nån av er därhemma i kylan som får dåligt samvete?) för varje gång vi pratar med nån info tant eller random mänska på stan så säger de allihopa att regnet började på samma gång som vi kom. Innan dess har de bara haft sol. Fast nu när jag tittar ut genom fönstret har vi faktiskt sol. En stråle som tränger fram genom molnen. Det avgjorde saken. Nu blir det att leka turist.

Och förresten, den här gången får ni klara er utan bilder. Vet vet när det börjar regna igen.

CIAO ;) Maria

End of south Australia

Vi kom för några dagar sen in till Adeleide city på morgonen efter en svinkall natt på någon random rest area 100 km utanför staden. Morgonen började med en pig rescue. När vi vaknade hörde vi en massa grymtljud utanför bilen, där nosade omkring en pytteliten baby gris med bara ett öga. Vi gav den smörgås, gröt och vatten. Vi kunde ju inte lämna den ensam där. Så Emil och My körde iväg för att kolla efter någon närliggande grisfarm (eftersom den somnat bredvid hjulet på vår bil) men ingen saknade den lilla grisen. En av personerna de pratad med kom en stund senare till oss var vi stod parkerade med grisen. Till slut tog han grisen i bilen och körde iväg.  Innan han gasade iväg skämtade han ”it will end up on someones dinneplate sooner or later” =) Men vi tänkte att bättre d än att den svälter/fryser ihjäl och blir uppäten av myrorna där på parkeringen. Några minuter senare när vi körde mot Adeleide såg vi en 3-4 stycken bönder som stod parkerade brevid motorvägen. Helt klart letade de efter någonting. Vi frågade om dom saknade en gris och det gjorde dom. De fick direktiv om var dom kunde hitta gubben som tog hand om grisen. Så grisen blev räddad och vi hade inte en enögad liten gris på samvetet =)

Väl i Adeleide började vi morgonen med att utforska centrum. Vi fick gratis vinprovning vilket slutade med att vi köpte 3 vinflaskor till priset av 40 euro. En av flaskorna var t.o.m. värd 100 dollar i affären påstod vinexperten. Efter vinprovningen gick vi in på ett gratis museum som erbjöd intressant historia om hela Australien och t.o.m. andra länders kulturer. Sedan körde vi en bit för att hitta en lämplig plats att sova på den kommande natten. Vi lyckades hitta en lugn plats nära en å som rinner igenom Adelaide. Ingen störde oss på natten. Det är alltid lite knepigt att hitta någonstans att parkera över natten i en storstad när du ska sova i bilen. Fattar som int vem som har kommit på att det är olagligt att sova i sin egen bil. Vem stör man då man sover??

Nästa dag körde vi till en känd lyx choklad fabrik som heter Heighs. Vi fick en gratis guidad tour på 20 minuter och gratis choklad så pass mycket att vi alla måde illa och sköt upp pizza lunchen lite grann. Fy fan, varför är snabbmat billigare än vanlig hälsosam mat? Sedan körde vi en bit ut från centrum som heter Glenelg. Där gick vi omkring i små butiker menköpte ingenting. Avslutade visiten i Glenelg med att slinka in på en badanläggning för att duscha, detta utan att någon märkte.

Följande dag i Adeleide spenderade vi på central market och på en outlet shopping centre. Nu tog vi också farväl av Emil och My. Roligt hade vi, tack för den tiden. På eftermiddagen började vi den långa bilfärden tillbaka till östkusten. Detta innebar väldigt mycket körande. I onsdags körde vi 800km i sträck =/. Nu är vi I Sydney igen för vi ville få ena högtalaren i bilen utbytt för den var spräckt, Det är nämligen inte roligt att köra i flera timmar och lyssna till endast en högtalare. Idag börjar vi köra upp längs med kusten. Vi har inte planerat så mycket ännu, men nästa stopp blir antagligen Newcastle. Sedan närmar vi oss Byron Bay var vi har sällskap som väntar.  

Sista timmarna med Emil och My i Adeleide

Vin och ostkväll

Great oceanroad

kallt på kusten

den enögde grisen

döööööööö

 Tjosan! Vad vi bjussar på regelbundna uppdateringar. Jag lovade ju det! Tror jag... iallafall har jag tänkt det J Sen senast har jag lyckats gå vilse i en regnskog ensam på kvällen. Spåret var 1 km långt. Drummer trail hette väl det. Och ja, jag gick vilse. Definitivt inte det stoltaste ögonblicket i mitt liv. 4 km senare hittade jag ut. Fy fan va läskigt. Pinsamt och läskigt.

Nu har vi också äntligen sett Melbourne. Så fin stad. Dit far vi igen när vi kör tillbaka till östkusten. Man behöver definitivt mera än en dag där. Första prioriteringen när vi kom dit var IKEA. Haha. Så nu har vi varsin varm IKEA fleece filt som definitivt behövs i det här kyliga landet. Sen på radion hörde vi att de lovar 41 grader till söndagen. Så kan det gå. Dessutom köpte vi svensk korv, pepparkakskola och svarta fiskgodisar. Namiiiii. Efter det här gick vi igenom huvudgatan och såg världens fiilisband. Fyra spanska gatumusikanter sjöng och spelade inför en enorm publik. Vi ville offra vår dyrbara Melbourne tid för dem men de tog paus och vi fortsatte. Vi var superturistiga och tog sightseeing bussen runt stan, hoppade ut vid Royal Botanic Gardens och gick igenom parkområdet och fotograferade fåglar. Hej, vi heter Maria och Tommy och är 80 år gamla. Men kul var det. Mera hann vi inte med, solen började gå ner och vi skulle hitta nästa campingplats. Det var nu DET hände. Skräckhistorien. Det vi kommer att berätta åt barnbarnen. 

Vi hade äntligen kommit fram. Vi parkerade återigen brever våra svenska medresenärer och allt var bra. Vi flyttade grejjerna från bilen och borstade tänderna. Sen kröp vi in igen. Jag skulle precis ta bort linserna när... Jag såg en megastorhårigtarantellaaktigspindelmedlångaben!!!!!!!!!!!!!! I VÅR BIL! I VÅRT TAK! Jag stirrade med öppen mun och funderade hur jag smidigt skulle få med mej linsvätskan ut när Tommy såg min min, vände sig om och skrek ”VITTUUUUUUUUUUU”. ”VITTU VITTU VITTUUUUUUUUU”. Jag skrek allt vad jag kunde, linsvätskan flög ut på lakanen och vi ramlade ut ur bilen. Fy fan säger jag bara. Uuuuuuusch. Det var så jävla obehagligt och äckligt. Vår bil var invaderad och våldtagen. Svenskarna trodde först att vi hade nåt mega gräl på gång när vi båda tjöt och ropade åt varandra om hur vi skulle fixa situationen. Sen tittade dom ut och jag förklarade denhemskastesituationenivärlden. ”Jaaaja”, så fick vi deras instant insect killing spray och tvättbalja. ”Spruta på den och fånga upp den på samma gång”. ”Eeeeh” sa jag, och gav vapnena till Tommy. Sen såg dom DEN. I taket. På andra sidan. Den rörde på sig. ”Jävvvlar va stor, de e ju en sånn”. JA. USCH. Får gåshud nu bara av att skriva om saken. Tommy sprutade för fullt på spindeläcklet som bara gick lite åt sidan, närmare lampan. Shit. Så höll katt och råtta situationen på tills Tommy svepte med baljan i taket, skrek som en tjej, och svishade odjuret och baljan ut. All vår trygghet vi känt i bilen svishades ut på samma gång. Det kändes inte alls bra att krypa in igen och börja sova. Båda vi drömde återupprepade mardrömmar och sov väldigt oroligt. Jag vaknade mitt i natten, lös med ficklampan på samma ställe var vi först såg DEN och runtom i bilen. Detta hände återupprepade gånger. Trots att situationen var uppredd. V i l k e t   d e n  i n t e  v a r .

Morgonen har kommit och det är dags att börja laga morgonmål. Jag pillar igen med linserna medan Tommy öppnade framdörrarna för att slippa till maten. ”Nääää-ä Maria, du kommer aldrig att tro d här” ... Jag kände hur allt obehag kom tillbaks. ”Du behöver int vara rädd, kom bara”. Klart. Aldrig att jag skulle ha stannat i bilen. Och där var den. Spindeljäveln var fortfarande kvar I BILEN. På insidan av dörren på något konstigt sätt. Vi kunde inte fatta det. Så himla ofattbart. Nu skulle den dö. Döööööö. Instant killing sprayet hade vi fått behålla och nu skulle det användas. Tommy sprutade för fullt på den när den fortfarande låg på dörren. Massa sprut senare föll den ner och knyckte med benen och fortsatte att kräla långsamt bort från bilen. Han sprayade mera. Den fortsatte röra på sig. ”Liiid spindeläckel, liiiid”. Men den dog ju aldrig. Så då tog jag sprayet och sprayade tills hela krypet var vitt. Den fortsatte att röra på benen men var iallafall stilla. Vi kände att vi fått vår hämnd och orkade inte titta mera. Till sist dog den väl. USCH. Usch usch usch. Nu kvällen efter tittar jag fortsättningsvis bakåt i bilen till samma plats var vi först såg DEN.

Idag började vår resa på den kända Great Ocean Road. I Torque, som inleder sträckan, har vi gått på surfmuseum och besökt legendariska Bells beach. Snart blir det att själva prova på hur det känns. Lär finnas massor med möjligheter de kommande 100 kilometrarna. We’ll let you know how it goes J

Nu måste jag stänga datorn och koncentrera mig på att återfå en lugn andning så jag nångång får sömn inatt. Måste tänka på regnbågar, sockervadd och andra ofarliga saker.

GODNATT - Maria

dööööööööööööööööööö

raport från Oz

Nu har vi varit borta cirka 4 månader. Kan int fatta hur snabbt tiden går. Vi har snart sovit fyra veckor i vår uber snygga Ford Falcon stationvagon. Madrassen vi sover på i bilen är cirka 5 cent tjock men däremot är våra dynor cirka 50 cent tjocka så ibland kan det värka lite i höften och nacken på morgonen men för det mesta sover vi faktist rätt så bra i bilen. De första nätterna var nog på gränsen till helvetiska. Det var kallt och regnade massor, allt var blött och man höll på att frysa ihjäl om nätterna. Beroende på vädret fungerar vår bil antingen som kylskåp eller bastu, så vi hade olika bekvämligheter från dag till dag. Trots att vår bil har sina brister och det inte alltid är det mest praktiska när det tex regnar börjar vår vinröda ford kännas som ”home”. Det är något otroligt vad man sparar in pengar på att bo i bilen, en natt i ett hostel kostar minst 25dollar, medan vår dubbelsäng i baksätet är gratis. En sak som jag älskar i bilen är en liten portable cooker som den heter som bara är för behändig. Jag tror jag skall börja importera dom till Finland när vi kommer hem =)

Som ni kanske råkat se på nyheterna också i Finland att Australien drabbas i vissa delar av sällan skådade översvämningar. Det är för jävligt för de människor som blivit drabbade i Queensland. Här i Victoria pågår också översvämningar, men ännu är vi på säkert avstånd från det. Det positiva är ju att Australien är ett land som borde klara av att ta sig på benen efter sånt här. Infrastruktur går alltid att reparera trots att det tar tid, men det går ju sedan inte med liven som gick förlorade. Före eller senare är det ju meningen att vi skall till Queensland då vårt flyg går från Cairns i slutet av mars. Men dit är ännu länge och före det skall vi till Byron Bay och hälsa på Ryder och Amanda. Jag antar att vi där tar beslutet om vi verkligen vill ta oss upp hela vägen till Cairns eller ändra flygbiljetterna och flyga ut från sydligare breddagrader.

Den senaste veckan har vi rest tillsammans med ett svenskt par. Dom har en likadan stationwagon som vi. Vi träffade Emil och My på en camping på ninety mile beach i South Gippsland. Nu är vi på Philip Island bara 1,5h från Melbourne. Den ursprungliga tanken med att komma hit till P I var att se the penguin parade då cirka 1000pengvinder tar i land på en strand här på ön. Men efter att vi besökte info stället och fick lite inormation om denna parad så kändes det inte riktigt som vi skulle vilja betala 20 dollar för denna show. Det var bara för mycket familjeturist cirkus över det hela. Som nästa blir det att köra den omtalade Great Ocean road som lär vara väldigt vacker, så detta ser vi fram emot. Denna sräcka längs med kusten har Emil och My redan upplevt så vi kommer antagligen att skiljas åt inom d närmaste dagarna. Men roligt har vi haft det.

Ja och snart måste man väl börja egna en tanke till vad man skall göra i sommar och för att inte tala om hösten. O fy fan, vad jobbit att ens tänka tanken att man måste tänka på saken =)

D va mina tankar för denna gång. Kanske jag återkommer om jag orkar.

hetaste modet
Hungrig papegoja
Det är inte bara varmt i Australien
Maria, Emil och My

En het dag

country dans

NSW

först vill jag ta en tyst minut för mina älskade rosa Björn Borg skor som ruttnat bort i min rinkka

. . .

Sådärja. Då var det igen eeeevigheter sen bloggen uppdaterats. Denna gång är det däremot inte vårt fel utan Australiens! Ja just det. Landet med världens sämsta internetförbindelser. Iallafall de som är gratis, vilka är oerhört sällsynta. För de som funkar får man pröjsa ut med 6 - 8 dollar i timmen. I-think-not.

Nu är det flower power och hippie fiilis på gång. Ingen elektricitet, ingen toalett, ingen dusch, nada! Tillbaka till naturen. Vi luktar prutt, ser ut som lodisar men fiilisen är på topp! Vi har haft lite kämpig start på campandet. Trots att vi befinner oss på säkert avstånd från Queensland (nävadå vi är förföljda av katastrofer) så har vi haft en hel del regn. Och inget småskvättande här inte utan rejäla regnskurar. Så allt har varit vått och det har varit svårt att hitta på nåt att göra. Konstigt nog har tiden ändå flygit iväg. Alltför snabbt. Och ännu snabbare nu när vi äntligen har pangväder!

Och ja. På tal om de floodings som pågår i Queensland så har vi återigen varit tvungna att ändra på reserutten. Istället för att genast bege oss upp längs med östkusten så far vi nu istället söderut mot Melbourne och Adelaide. Passar oss alldeles utmärkt, eftersom ”allihopa” påpekar hur mycket tid vi har på oss här down under. Dessvärre har vi nyss fått reda på att det förekommer översvämmningar även i Victoria... det är altså dit vi är på väg nu. Så imorgon måste vi leta upp en turistbyrå och kolla läget närmre.

Frågan just nu är hur jag ska sammanfatta allt det vi varit med om sen sist. Tja. Att hitta ut ur Sydney var definitivt den knepigaste delen. Jag svettades floder medan Tommy försökte behärska vänstertrafiken. Stackarn var alldeles förkrossad när andra bilar tutade åt honom. ”Det härr har aaaldrrrig nånsin hänt mej förrrr, aldrrrig!” Jag såg hur en bit av hans manlighet rann ut genom fönstret. Nu är han däremot en väldigt duktig chaufför. Idag var det ombytta roller när JAG för första gången körde. Han höll krampaktigt i sätet och skrek till nu som då medan jag försökte handskas med fordonet. Om ni frågar mej gick första gången över förväntan! Jag var ju hur duktig som helst.

Getting sidetracked. Okej. Först körde vi inåt landet till Blue Mountains och vandrade i den alldeles fantastiska naturen. Vädret var däremot svinkallt och regnigt så vi drog snabbt vidare. Efter det Woolloongong. Knepigt ställe men också vackert. Vidare till Kangaroo Valley som var den sötaste staden nånsin. Ni vet sånadär doftljus affärer med hemlagat godis i pappersstrutar, mysiga handskrivna skyltar och hemlagat pynt?! Hela staden såg ut som en sån affär. ”Supermarket” var stort som en skokartong och man fick maten i papperspåsar. PAPPERSPÅSAR! Trodde sånt bara fanns i gamla filmer. Där såg vi även våra första vombater. Vi campade bredvid en småbarnsfamilj som skänkte oss ett tält. Jervis Bay var nästa hållplats. Vi träffade på världens härligaste turistbyrå kvinna som gav oss en massa tips utanför spelreglerna så att säga. När vi mötte henne senare under dagen på stan bjöd hon oss in till henne för att få duscha och tvätta kläder!!! Vilken sötnos. Behöver jag säga att vi var där inom en timma?! Hon ville även att vi skulle stanna och äta middag med henne, mannen och deras tre barn. Men vi hade andra planer. Batemans Bay next. Där träffade vi den mest excentriska man nånsin. Han var från Israel och sålde hudprodukter. Efter att vi skämtat med honom i sisådär 45 minuter - 1 timme visade det sig att han var manager för företaget. Han skänkte oss en.. en.. vad heter det.. Nå typ nagelputsarfil och olja att smörja in nagelbanden med. Så kul! (Neha du skulle vara så stolt över mina naglar!!!) Vidare till Kianga var vi såg de häftigaste vågorna hittills. Tror vi satt på klipporna i närmare två timmar och bara tittade och fotograferade. I Narooma fick vi äran att se ett förbipasserande stort stöddigt motorcykelgäng. Som min far skulle säga, ”hååri växt på tandtjyti å nacka byrja från öörona.” Nazi flaggor prydde kläderna och de röt till och morrade som de hormonstinna karlar de var när de körde förbi oss. Blablabla hoppar över några småstopp tills vi kommer till Eden! Där är vi nu. Och nej jag försöker inte vara lustig – vi är faktiskt i Eden. Parkerade nånstans ute vid havet. Våra grannar består av tre israeler till vänster och en polsk karl till höger.

Håhhååjjajja. Nu blir det att krypa under täcket och ladda upp batterierna inför morgondagen.

So long my friends / Maria

BAM

vombat

vrålåket

doftljus-staden

Three sisters - Blue Mountains

SYDNEY

GOTT NYTT ÅÅÅÅR!!!

Hoppas ni alla hade ett suveränt nyår! Vi hade länge mega ångest inför vad vi skulle göra. Sydney förvandlas till ett kaos med tusen alternativ. 999 av alternativen är förstås löjligt dyra. Kvällen innan löstes problemet tack o lov. Vi gick hem från stan när vi såg en kille på gatan som fotograferade fladdermöss. Tommy slängde ur sig en kommentar och mittiallt pratade vi alla i mun på varandra. Det visade sig att han bodde på samma guesthouse som vi och han hatade stället minst lika mycket. (Medelåldern ligger på 18 och beteendet på en 14-årings nivå) Detta gjorde oss till själsfränder och swissen Cedric ville vi skulle komma med honom och hans shack nästa dag. PERFEKT. Ett gratis parkområde rakt framför  t h e  bridge med bästa fyrverkerierna, mat OCH dricka fick tas in på området. Hallelujah. Så vi packade väskorna fulla och drog iväg nästa dag 9 på MORGONEN. Gissa om det var lite köer runt om i stan? Alla är fullkomligt desperata att slippa in nånstans och få de bästa platserna. Eller bara helt enkelt få nån plats. Områden stängs av när de är fulla och man slipper varken ut eller in efter det. Vårt område var på det sättet super eftersom man var tvungen att ta färjan över dit vilket begränsade folkmängden en aning. Åtminstone de två första timmarna...

Inte ett moln på himlen och gassande sol. Hela dagen. Skönt i Finland – mindre skönt i Australien. Efter lunch klockan 1 kokade hjärnan. Parken var proppfull av shack och vissa smarta lokalinvånare hade tagit med tält. Men för resten var det bara att stå ut, skuggområden existerade inte. Trots havet fanns det ingenstans att gå och simma. Konstigt nog brände vi oss inte... Fast bra mådde vi inte, men det gick om när temperaturen sjönk. Så, där satt vi och skvallrade, lekte lekar, spelade kort, åt och drack. Enkelt men super lyckat. En svinrik karl friade till sin käraste genom att ha ett flygplan som skrev ”Marry me” på himlen. Efter detta kollade också Sydney läget genom att skriva ”R U OKAY?” och annat fiffigt återigen på himlen. Klockan 21 kom första fyrverkeri showen för barnen. En sån show har jag aldrig sett ens för vuxna nån annanstans i världen. Eftersom det är så mycket folk skjuts lika raketer upp på 6 olika ställen längs med vattnet. Så att så många som möjligt ska få titta. Så där var vi stod såg vi på långt håll 2 andra, förutom ”vårt eget” då förstås. Raketer sprutade även upp ur skyskraporna vid sidan om. Helt sjukt. Efter detta kom lite raket teasers en gång i timmen. Vid 12 slaget exploderade allt. Raketer sköts upp ur bron, under bron, raketer i luften, runtom i skyskraporna... 12 minuter höll det på. Alla skrek och stämningen var på topp. Det blev så himla mycket rök att i slutet av showen var det svårt att se raketerna helt just på grund att de var täckt av röken. Efter fyrverkeriet var hela himlen grå!!! Sååååå... Nyår i Sydney rekommenderas varmt ;)

Dagen efter blev kort. Vi steg upp vid 14 och stack med Cedric till några av de andra vi firade nyår med. Satt i skuggan resten av dagen och bara chillade. Mot kvällen begav vi oss till Coogee beach för att lära oss Australian BBQ. Medan vi väntade på vår tur fick vi uppleva vårt första haj alarm! Ett högt alarm ljöd genom flera högtalare på stranden. Folket sprang upp ur vattnet. En polishelikopter började cirkulera av och an nära havet. Kemikalier hälldes i för att få en klargrön färg så de lättare skulle få syn på hajen. Livräddare körde runt på en vattenskoter. De var som om vi skulle ha varit med i Bondi Beach resque eller nåt J Sen när vi skulle börja grilla hade företaget tydligen stängt av grillarna... Nåt som aldrig tidigare hade hänt. Och på skulle de inte sättas igen. Haha. Så det blev indian food istället.

Nästa dag blev det legendariska Bondi Beach. Även känd som köttmarknaden. Överskattat men vackert. Jobbigt mycket jobbiga mänskor och klarblått vatten. Köttet blev slängt på grillen och ännu en toppen dag spenderades med vår favorit swiss. Eftersom han spenderade sista kvällen i Sydney satsade vi stort och drog till Imax bion. Här finns den största bioskärmen i väääärlden. 30 meter hög och 25 meter bred. Pga begränsat urval av filmer blev det Walt Disneys TRON, en rymd leffa. Hahahha. 3D brillorna på och vi var beredda. SHIT vilka effekter. Går inte att beskriva. Var definitivt värt de 28 dollar vi pröjsade.

Nu ska vi bege oss ut på stan och fynda lite reakläder. Har nött sönder flera plagg sen vi lämnade Finland.

SKÖT OM ER / Maria