raport från Oz

Nu har vi varit borta cirka 4 månader. Kan int fatta hur snabbt tiden går. Vi har snart sovit fyra veckor i vår uber snygga Ford Falcon stationvagon. Madrassen vi sover på i bilen är cirka 5 cent tjock men däremot är våra dynor cirka 50 cent tjocka så ibland kan det värka lite i höften och nacken på morgonen men för det mesta sover vi faktist rätt så bra i bilen. De första nätterna var nog på gränsen till helvetiska. Det var kallt och regnade massor, allt var blött och man höll på att frysa ihjäl om nätterna. Beroende på vädret fungerar vår bil antingen som kylskåp eller bastu, så vi hade olika bekvämligheter från dag till dag. Trots att vår bil har sina brister och det inte alltid är det mest praktiska när det tex regnar börjar vår vinröda ford kännas som ”home”. Det är något otroligt vad man sparar in pengar på att bo i bilen, en natt i ett hostel kostar minst 25dollar, medan vår dubbelsäng i baksätet är gratis. En sak som jag älskar i bilen är en liten portable cooker som den heter som bara är för behändig. Jag tror jag skall börja importera dom till Finland när vi kommer hem =)

Som ni kanske råkat se på nyheterna också i Finland att Australien drabbas i vissa delar av sällan skådade översvämningar. Det är för jävligt för de människor som blivit drabbade i Queensland. Här i Victoria pågår också översvämningar, men ännu är vi på säkert avstånd från det. Det positiva är ju att Australien är ett land som borde klara av att ta sig på benen efter sånt här. Infrastruktur går alltid att reparera trots att det tar tid, men det går ju sedan inte med liven som gick förlorade. Före eller senare är det ju meningen att vi skall till Queensland då vårt flyg går från Cairns i slutet av mars. Men dit är ännu länge och före det skall vi till Byron Bay och hälsa på Ryder och Amanda. Jag antar att vi där tar beslutet om vi verkligen vill ta oss upp hela vägen till Cairns eller ändra flygbiljetterna och flyga ut från sydligare breddagrader.

Den senaste veckan har vi rest tillsammans med ett svenskt par. Dom har en likadan stationwagon som vi. Vi träffade Emil och My på en camping på ninety mile beach i South Gippsland. Nu är vi på Philip Island bara 1,5h från Melbourne. Den ursprungliga tanken med att komma hit till P I var att se the penguin parade då cirka 1000pengvinder tar i land på en strand här på ön. Men efter att vi besökte info stället och fick lite inormation om denna parad så kändes det inte riktigt som vi skulle vilja betala 20 dollar för denna show. Det var bara för mycket familjeturist cirkus över det hela. Som nästa blir det att köra den omtalade Great Ocean road som lär vara väldigt vacker, så detta ser vi fram emot. Denna sräcka längs med kusten har Emil och My redan upplevt så vi kommer antagligen att skiljas åt inom d närmaste dagarna. Men roligt har vi haft det.

Ja och snart måste man väl börja egna en tanke till vad man skall göra i sommar och för att inte tala om hösten. O fy fan, vad jobbit att ens tänka tanken att man måste tänka på saken =)

D va mina tankar för denna gång. Kanske jag återkommer om jag orkar.

hetaste modet
Hungrig papegoja
Det är inte bara varmt i Australien
Maria, Emil och My

En het dag

country dans

NSW

först vill jag ta en tyst minut för mina älskade rosa Björn Borg skor som ruttnat bort i min rinkka

. . .

Sådärja. Då var det igen eeeevigheter sen bloggen uppdaterats. Denna gång är det däremot inte vårt fel utan Australiens! Ja just det. Landet med världens sämsta internetförbindelser. Iallafall de som är gratis, vilka är oerhört sällsynta. För de som funkar får man pröjsa ut med 6 - 8 dollar i timmen. I-think-not.

Nu är det flower power och hippie fiilis på gång. Ingen elektricitet, ingen toalett, ingen dusch, nada! Tillbaka till naturen. Vi luktar prutt, ser ut som lodisar men fiilisen är på topp! Vi har haft lite kämpig start på campandet. Trots att vi befinner oss på säkert avstånd från Queensland (nävadå vi är förföljda av katastrofer) så har vi haft en hel del regn. Och inget småskvättande här inte utan rejäla regnskurar. Så allt har varit vått och det har varit svårt att hitta på nåt att göra. Konstigt nog har tiden ändå flygit iväg. Alltför snabbt. Och ännu snabbare nu när vi äntligen har pangväder!

Och ja. På tal om de floodings som pågår i Queensland så har vi återigen varit tvungna att ändra på reserutten. Istället för att genast bege oss upp längs med östkusten så far vi nu istället söderut mot Melbourne och Adelaide. Passar oss alldeles utmärkt, eftersom ”allihopa” påpekar hur mycket tid vi har på oss här down under. Dessvärre har vi nyss fått reda på att det förekommer översvämmningar även i Victoria... det är altså dit vi är på väg nu. Så imorgon måste vi leta upp en turistbyrå och kolla läget närmre.

Frågan just nu är hur jag ska sammanfatta allt det vi varit med om sen sist. Tja. Att hitta ut ur Sydney var definitivt den knepigaste delen. Jag svettades floder medan Tommy försökte behärska vänstertrafiken. Stackarn var alldeles förkrossad när andra bilar tutade åt honom. ”Det härr har aaaldrrrig nånsin hänt mej förrrr, aldrrrig!” Jag såg hur en bit av hans manlighet rann ut genom fönstret. Nu är han däremot en väldigt duktig chaufför. Idag var det ombytta roller när JAG för första gången körde. Han höll krampaktigt i sätet och skrek till nu som då medan jag försökte handskas med fordonet. Om ni frågar mej gick första gången över förväntan! Jag var ju hur duktig som helst.

Getting sidetracked. Okej. Först körde vi inåt landet till Blue Mountains och vandrade i den alldeles fantastiska naturen. Vädret var däremot svinkallt och regnigt så vi drog snabbt vidare. Efter det Woolloongong. Knepigt ställe men också vackert. Vidare till Kangaroo Valley som var den sötaste staden nånsin. Ni vet sånadär doftljus affärer med hemlagat godis i pappersstrutar, mysiga handskrivna skyltar och hemlagat pynt?! Hela staden såg ut som en sån affär. ”Supermarket” var stort som en skokartong och man fick maten i papperspåsar. PAPPERSPÅSAR! Trodde sånt bara fanns i gamla filmer. Där såg vi även våra första vombater. Vi campade bredvid en småbarnsfamilj som skänkte oss ett tält. Jervis Bay var nästa hållplats. Vi träffade på världens härligaste turistbyrå kvinna som gav oss en massa tips utanför spelreglerna så att säga. När vi mötte henne senare under dagen på stan bjöd hon oss in till henne för att få duscha och tvätta kläder!!! Vilken sötnos. Behöver jag säga att vi var där inom en timma?! Hon ville även att vi skulle stanna och äta middag med henne, mannen och deras tre barn. Men vi hade andra planer. Batemans Bay next. Där träffade vi den mest excentriska man nånsin. Han var från Israel och sålde hudprodukter. Efter att vi skämtat med honom i sisådär 45 minuter - 1 timme visade det sig att han var manager för företaget. Han skänkte oss en.. en.. vad heter det.. Nå typ nagelputsarfil och olja att smörja in nagelbanden med. Så kul! (Neha du skulle vara så stolt över mina naglar!!!) Vidare till Kianga var vi såg de häftigaste vågorna hittills. Tror vi satt på klipporna i närmare två timmar och bara tittade och fotograferade. I Narooma fick vi äran att se ett förbipasserande stort stöddigt motorcykelgäng. Som min far skulle säga, ”hååri växt på tandtjyti å nacka byrja från öörona.” Nazi flaggor prydde kläderna och de röt till och morrade som de hormonstinna karlar de var när de körde förbi oss. Blablabla hoppar över några småstopp tills vi kommer till Eden! Där är vi nu. Och nej jag försöker inte vara lustig – vi är faktiskt i Eden. Parkerade nånstans ute vid havet. Våra grannar består av tre israeler till vänster och en polsk karl till höger.

Håhhååjjajja. Nu blir det att krypa under täcket och ladda upp batterierna inför morgondagen.

So long my friends / Maria

BAM

vombat

vrålåket

doftljus-staden

Three sisters - Blue Mountains

SYDNEY

GOTT NYTT ÅÅÅÅR!!!

Hoppas ni alla hade ett suveränt nyår! Vi hade länge mega ångest inför vad vi skulle göra. Sydney förvandlas till ett kaos med tusen alternativ. 999 av alternativen är förstås löjligt dyra. Kvällen innan löstes problemet tack o lov. Vi gick hem från stan när vi såg en kille på gatan som fotograferade fladdermöss. Tommy slängde ur sig en kommentar och mittiallt pratade vi alla i mun på varandra. Det visade sig att han bodde på samma guesthouse som vi och han hatade stället minst lika mycket. (Medelåldern ligger på 18 och beteendet på en 14-årings nivå) Detta gjorde oss till själsfränder och swissen Cedric ville vi skulle komma med honom och hans shack nästa dag. PERFEKT. Ett gratis parkområde rakt framför  t h e  bridge med bästa fyrverkerierna, mat OCH dricka fick tas in på området. Hallelujah. Så vi packade väskorna fulla och drog iväg nästa dag 9 på MORGONEN. Gissa om det var lite köer runt om i stan? Alla är fullkomligt desperata att slippa in nånstans och få de bästa platserna. Eller bara helt enkelt få nån plats. Områden stängs av när de är fulla och man slipper varken ut eller in efter det. Vårt område var på det sättet super eftersom man var tvungen att ta färjan över dit vilket begränsade folkmängden en aning. Åtminstone de två första timmarna...

Inte ett moln på himlen och gassande sol. Hela dagen. Skönt i Finland – mindre skönt i Australien. Efter lunch klockan 1 kokade hjärnan. Parken var proppfull av shack och vissa smarta lokalinvånare hade tagit med tält. Men för resten var det bara att stå ut, skuggområden existerade inte. Trots havet fanns det ingenstans att gå och simma. Konstigt nog brände vi oss inte... Fast bra mådde vi inte, men det gick om när temperaturen sjönk. Så, där satt vi och skvallrade, lekte lekar, spelade kort, åt och drack. Enkelt men super lyckat. En svinrik karl friade till sin käraste genom att ha ett flygplan som skrev ”Marry me” på himlen. Efter detta kollade också Sydney läget genom att skriva ”R U OKAY?” och annat fiffigt återigen på himlen. Klockan 21 kom första fyrverkeri showen för barnen. En sån show har jag aldrig sett ens för vuxna nån annanstans i världen. Eftersom det är så mycket folk skjuts lika raketer upp på 6 olika ställen längs med vattnet. Så att så många som möjligt ska få titta. Så där var vi stod såg vi på långt håll 2 andra, förutom ”vårt eget” då förstås. Raketer sprutade även upp ur skyskraporna vid sidan om. Helt sjukt. Efter detta kom lite raket teasers en gång i timmen. Vid 12 slaget exploderade allt. Raketer sköts upp ur bron, under bron, raketer i luften, runtom i skyskraporna... 12 minuter höll det på. Alla skrek och stämningen var på topp. Det blev så himla mycket rök att i slutet av showen var det svårt att se raketerna helt just på grund att de var täckt av röken. Efter fyrverkeriet var hela himlen grå!!! Sååååå... Nyår i Sydney rekommenderas varmt ;)

Dagen efter blev kort. Vi steg upp vid 14 och stack med Cedric till några av de andra vi firade nyår med. Satt i skuggan resten av dagen och bara chillade. Mot kvällen begav vi oss till Coogee beach för att lära oss Australian BBQ. Medan vi väntade på vår tur fick vi uppleva vårt första haj alarm! Ett högt alarm ljöd genom flera högtalare på stranden. Folket sprang upp ur vattnet. En polishelikopter började cirkulera av och an nära havet. Kemikalier hälldes i för att få en klargrön färg så de lättare skulle få syn på hajen. Livräddare körde runt på en vattenskoter. De var som om vi skulle ha varit med i Bondi Beach resque eller nåt J Sen när vi skulle börja grilla hade företaget tydligen stängt av grillarna... Nåt som aldrig tidigare hade hänt. Och på skulle de inte sättas igen. Haha. Så det blev indian food istället.

Nästa dag blev det legendariska Bondi Beach. Även känd som köttmarknaden. Överskattat men vackert. Jobbigt mycket jobbiga mänskor och klarblått vatten. Köttet blev slängt på grillen och ännu en toppen dag spenderades med vår favorit swiss. Eftersom han spenderade sista kvällen i Sydney satsade vi stort och drog till Imax bion. Här finns den största bioskärmen i väääärlden. 30 meter hög och 25 meter bred. Pga begränsat urval av filmer blev det Walt Disneys TRON, en rymd leffa. Hahahha. 3D brillorna på och vi var beredda. SHIT vilka effekter. Går inte att beskriva. Var definitivt värt de 28 dollar vi pröjsade.

Nu ska vi bege oss ut på stan och fynda lite reakläder. Har nött sönder flera plagg sen vi lämnade Finland.

SKÖT OM ER / Maria

Jul jul strålande jul.. tack o hej!

Wohhoooo! Så var julen över. Ljuva känsla. Det blev minst sagt en annorlunda jul. Julaftonsmorgonen inleddes med en halv Toblerone i sängen för att komma in i rätta stämningen. Stämningen försvann en kvart senare när jag steg upp, tittade mig i spegeln, och konstaterade att hela halsen var vackert julröd, nopprig och kliade så in i helvete. Nåja, lite aloe vera gel på och.. ja den blev ännu rödare.  Efter morgonmålet gick vi självfallet till stranden. Vad skulle vi annars göra!? Fel tid i månaden, blått vatten så långt ögat kan nå – MEN inte tillgängligt, svullen kropp, värk i rygg och mage, stekande hetta och kliande hals gjorde att JAG istället förvandlades till ms. Grinch. Vi lyxade till lunchen med en banana split och fried banana with icecream som efterrätt. Frid rådde återigen på Langkawi men vi gick tillbaka till rummet. Jag hade bestämt träff med mor&far via skype. Underbart att få kontakt med familjen under denna dag. Humöret fortsatte kontrollerat så vi piffade upp oss och gick mot stan för att hitta det rätta stället att slösa pengar på en maffig julmiddag. Det blev en reagge bar. Halmmattor och låga träbord var utplacerade längs med stranden, ljus brann överallt, musiken var skön, live musik utlovades senare och x-mas middag reklamerades ut. Grillat lamm och fisk, grönsaker, massa olika såser att välja på... Perfekt. Dessvärre var julmiddagen uppäten med vi fick beställa från den begränsade vanliga menyn. Jag tog nachos med salsa och ost medan Tommy satsade stort på kycklinghamburgare med franskisar. Ett par glas vin (druckna ur martiniglas!) och några öl till gjorde susen. Livebandet satte igång en halv tie tiden och var sjukt bra! Faktiskt. Fiilisen var på topp både uppe på scen och nere i sanden. Eld-akrobat-killar dök upp i slutet med en maffig show. Efter detta gick vi hem eftersom jag hade ännu ett samtal bokat med världens bästa syster. Så dagen började lite vajjigt men slutade riktigt bra till sist. ”Julafton” var det ju definitivt inte, men en bra dag J

Juldagen och julannandag har i princip endast spenderats på stranden. Så nu är vi vackert julröda så att säga J Åkej inte så farligt röda, vi har ju en bra grundbränna från tidigare, men vi skulle ju ha kunnat gå nån timme tidigare från stranden idag. Men det är ju så skööönt att bara ligga och svettas och höra hur det puttrar i skinnet.

Imorgon är det dags att röra på fläsket igen. Vi flyger till KL på morgonen och spenderar hela dagen på flygplatsen. Sen på kvällen flyger vi iväg till AUSTRALIEN!!! Sydney here we come!!! Asien börjar vara ett avslutat kapitel. Känns sorgligt. Väldigt sorgligt. Vi har ju blivit såååå bortskämda. Ätit på restaurang 3 gånger varje dag. Haft ett rum och en säng att sova i. Toalett och dusch. Kläderna tvättade av nån annan för några cent... Brööööööl.

Skickar ännu en gång (fast försenade) julhälsningar ifall det fortfarande finns nån det inte har nått fram till. Hoppas också att alla är i liv efter juldagen.. eller åtminstone börjar vakna till liv nu.. :D

KRAM / Maria

KL och Koh Lanta

 Vi är nu i Langkawi efter 3 dagar i Kuala Lumpur och en vecka på Koh Lanta som ju inte va inplanerat.  

Kuala Lumpur var en intressant storstad välorganiserat jämfört med alla andra storstäder i sydost asien vi besökt. Vi bodde i Chinatown och utforskade stadskärnan under 2 hela dagar. Massiva byggnader och väldigt många olika kulturer, mega bra shoppingmöjligheter om man har fyrk. Vi var inte riktigt övertygade till först av maten i KL men Andreas min vän rekommenderade ett gatukök som faktist fixade bra käk. Efter 2 intensiva dagar i KL tog vi en nattbuss till Koh Lanta. 

Jo Jo -  kokkens apa på vårt guesthouse i KL, den försökte sätta sig upp på Marias axel :)

En klassiker

Koh Lanta var en skön liten ö med massor med chill. Svenskar va d minsann inte brist på där. Om inte klimatet och naturen skulle avika så drastiskt från norden skulle man nog ha trott att vi va i Sverige. Några enstaka finnar så vi också, bland annat vår superstjärna räpparen Elastinen.

Agneta har det nog så bra där. Måst ju erkänna att man blir lite smått avundsjuk. Det sku ju faktist inte vara helt fel att simma i kristallklart vatten dag in och dag ut. Agnetas arbetskolleger var fantastiska, vi hade några roliga middagar tillsammans. Agneta fixade 2 fribiljetter till en snorklingtur med Kon-Tiki där hon jobbar så vi fick fara och se hur hon spenderar sina dagar på Koh Lanta. Det var superroligt att snorkla, kändes faktist lite som att flyta runt i ett akvarie.   

The snorklare

jag och syster

Det skulle ha varit trevligt att spendera Julen med Agneta men vår resa fortsätter och det kommer flera jular.

Vi rapporterar senare hur en Malaysisk jul spenderas av två finnar. 

Rabbit Island

Aijaijaijjj så har man haft de fyra SKÖNASTE dagarna nånsin!  En liten ö utan vägar, bilar och motorcyklar, några strandrestauranger, nån enstaka turist, hängmattor vart man än ser, bungalows med havsutsikt (elektricitet mellan 18-22) och total t y s t n a d . Det blir bara inte bättre! Jag önskar att ni alla skulle få en dos av det där hemma i vinterkylan och i julruschen. Få batterierna laddade till max. Däremot får ni vara med om julen – och inte vi. Vilket inte stör min resepartner Mr. Grinch det minsta. Men nog mej! Tänker på er där hemma i fina Finland alltför ofta. Kan det inte bara bli nyår så jag kan fortsätta njuta för fullt?! J

Vår bungalow lite högre upp på ön

Utsikt från bungalowen

Trekking runt ön. Den är 2 timmar och 15 minuter stor :)

Kambodjansk julskinka. Bieffekt av alltför mycket slappande i hängmatta :D

Vår snälla båtchaffis

I övermorgon är det däremot slut på semestern även för oss. En 12-timmars bussresa från Kampot i Kambodja till Bangkok väntar. Sen sover vi över natten på flygfältet och flyger till Kuala Lumpur på förmiddagen. Där pausar vi i 2 dagar innan vi fortsätter bussresandet tillbaka till Thailand igen!!! En nattbuss + en dagsbuss + en färja senare är vi i Koh Lanta var vi skall hälsa på Agneta. Semestern fortsätter och vi ska sätta Ankis snorkelkunskaper på test sååå... Agneta var beredd :D och kom ihåg att ta med livbojjen åt mej!

Kramar till er alla / Maria

Kambodja på slutrakan

Igår var vi på lite trekking här i Kampot i Bokor nationalpark. Vandrade igenom häftig djungelskog uppför ett berg. Väl uppe på toppen fanns en ödelagd lyxstad som fransmännen började bygga 1921 för att undkomma den tryckande hettan i huvudstaden Pnom Penh. Där fanns ett hotell, casino, kyrka och sjukhus, lite allt möjligt. Bokor Hill övergavs första gången av fransmännen i slutet av 1940-talet pga Indokina kriget. 1972 övergavs det för gott när Khmer regimen började. När vietnameserna invaderade Kambodja 1979 fungerade Bokor Hill som läger. Ännu i början av 1990-talet var Bokor Hill ett av de sista ställen som Khmer regimen höll fast vid. Nu ska stället än en gång byggas upp. Hotellet och casinot ska rustas upp och nya hotell och restauranger samt ett sjukhus ska byggas. Vi var troligtvis några av de sista som fick se Bokor Hill Station som det är nu.

vi kunde känns oss säkra i djungeln med en ranger  med AK-47

utsikt från bokor hill hotellet

inne i ett blåsigt hotell

Hilton

vindrocken kom till nytta här

Maria kämpar sig upp i djungeln

Jaa, glömde att berätta att vi också besökte ett ”Zoo”. Ett mycket misskött sådant. Djur fanns i alla sorter och former men deras levnadsförhållanden kanske inte riktigt motsvarar europeisk standard så att säga.

hungrigt lejon

krokodil duell

Mr. and Mrs. orangutang

.

Kambodja börjar vara på slutrakan. Men ännu har vi några dagar att ta vara på. Imoron skall vi till en grannort till Kampot som heter Kep varifrån vi tar en båt 30minuter till en liten ö som kallas Rabbit Island. En väldigt liten ö, där bor endast 7 familjer, men dom har några  mycket basic bungalows där man kan bo. Så vi planerar att stanna där och gunga i hängmattan bland vita stränder och palmer några dagar.

Efter Kep kommer vi tillbaka till Kampot för att hoppa på bussen till Bangkok, en liten 12 timmars horror resa igen me bussen. Flyget till Kuala Lumpur far 12 Dec. Troligvis blir det bara några dagar i Kuala Lumpur före vi far till Krabi, Koh Lanta för att hälsa på Agneta som jobbar som snorkelguide där.